Den senaste tiden har dagspressen diskuterat färska forskningsresultat som visar (med oerhört trubbiga mätmetoder - “hjärnkameror” i dagspressens språkbruk) skillnader mellan självrapporterade homosexuella mäns och självrapporterade heterosexuella mäns hjärnaktivitet, och i motsvarande mån likheter mellan de självrapporterade homosexuella mäns och de förmodat observerade kvinnornas.
För den bredare allmänheten är det lätt att dra slutsatser av observationerna, och Paulina Neuding på dagspressens ledarsida och Karin Bojs på den andras vetenskapssida gör just det: hjärnans skillnader måtte vara medfödda, och alltså är inte homosexualitet ett personligt val utan en medfödd läggning. Det har i sin tur - bisarrt nog - konsekvenser för hurudana rättigheter en person kan förvänta sig av sin omgivning.
Men om man nu tänker sig att det finns ett val någon gör, eller ett inlärt beteende någon följer … var någonstans tror vi den skulle kodas i individen? I könsorganen? I maggropen? I hjärtat? Det sista är gulligast, men rättare är at beteende och inlärning båda kodas i hjärnan. Hjärnans tillstånd i varje givet tillfälle är en funktion av både starttillstånd och därefter följande inmatning. Och eventuellt andra faktorer och beräkningsmodeller vi ännu inte känner till. Det är ett sådant tillstånd Karolinskas “hjärnkamera” visat.
Det är inte bara det medfödda som är observerbart! Ideologiska filter är farliga, som Neuding skriver, men de motverkas inte av förhastade slutledningar. En tänkbar annan slutsats utifrån samma pressmeddelande skulle kunna vara: “homosexualitet förändrar den manliga hjärnan så den liknar den kvinnliga!”
Taggar på bloggar.se:homosexualitet, hjärna
All den tekniska utrustning, alla kablar, växlar, bandstationer och distribuerade datalager som FRA kommer beställa under året - vad ska de användas till? “Vad är det för hot ni vill spana mot?” frågar Oscar Swartz på dagspressens brännpunktsida idag, medan riksdagsledamöterna förbereder sig att fara ut på grönbete.
Inte kommer någon illdådare fångas upp av de här mekanismerna! Det är lika effektfullt som att visa upp tandkrämstuben på flygplatsen: det gör att vakten känner sig viktig och mäktig; att passageraren känner sig övervakad (och i vissa, mindre informerade, fall trygg).
Det finns ingen teknisk grund alls för att ett sådant maskineri skulle fungera.
Ingen sökmotor klarar av att tröska den mängd texter det är frågan om; ingen mänsklig stab av aldrig så arbetsamma FRA-analytiker klarar läsa de mängderna; ingen kategoriserare finns som kan sortera texterna (eller samtalen) i farlig-ofarlig-märkta bingar. Och varje bombtok som vill kommunicera med sina gelikar har god tillgång till mekanismer för att dölja sina slemma planer i ett filmklipp; varje svenskt företag med utländska affärsintressen kan köpa en anonym tunnlare; varje utländskt företag med svenska affärsintressen ser till att hålla möten och datalager utanför landets gränser.
Lagen tillåter och uppmuntrar till stora investeringar som är helt bortkastade.
|
Lagen tillåter FRA endast att kolla utrikestrafiken. Men det finns inte något sätt att skilja inrikestrafik från utrikestrafik, utan att just kolla den. Så allt blir kollat, okej eller ej. Och det finns gott fog för att anta att det redan görs, och att det som görs utgör en del i en omfattande byteshandel regeringar emellan. Så just det här smöret är sålt sedan länge, till vänligt sinnade kärnvapenmakter i vår närhet. Vi har gjort det förr. |
Och folk i allmänhet får en ökad misstro till sina myndigheter. Under rådande läge, efter att ha fått ta del av hur beslutsfattandet går till, är det kanske en bra sak.
Men, för att illustrera vilken tvingande makt digital information kan ha, se till att hålla i minnet vem som tryckte på vilken knapp! Det är inte så långt till nästa val som våra folkvalda tycks tro!
Taggar på bloggar.se:FRA
I en kolumn skriver Pernilla Ström om stora organisationers arrogans. Faran med rutiner, det.
Idag skriver Peter Englund på dagspressens kultursida att FRA-lagen inte kommer ha den officiellt avsedda funktionen. Trots att FRA-analytikerna är duktiga kommer de inte kunna hålla jämna steg med inflödet av inkommande data. Se där, en vinjett från insidan! Skriven av en skribent med känd vurm och positiv attityd till underrättelsetjänst!
Lagens tekniska brister är trenne:
- Det går inte att särskilja utlandstrafik från trafik inom riket (utan att läsa och få insikter i innehållet).
- Det går inte att tröska innehåll med den noggrannhet som krävs när det gäller sådana volymer som avses.
- Viktiga parter kommer att antingen kunna skydda sig eller flytta utomlands med hela sin trafik. Det gäller både illdådare och svenska företag med utlandsintressen.
Vi får hoppas att de långa pressläggningstiderna på gammelmedia har gjort hans pessimism vad gäller utgången av omröstningen inaktuella.
Det ser ut som det kan gå vägen. Jag är försiktigt optimistisk att bloggbävningen kommer lyckas mota FRA-lagen i grind. Men ledamöterna får leva länge med frågan!
Ett gott exempel på varför FRA-lagen ska ner i papperskorgen är att data, när de väl är insamlade, inte rostar eller murknar: digitala data anfräts inte av arkivmal. Hamnar överskottsinformation hos FRA finns de kvar där. I praktiken för alltid vad än sysadmin säger.
Vi som engagerat oss i frågan, skrivit till ledamöter, och kommenterat (ytterst fåtaliga) artiklar i dagspressen - nu måste vi se till att hålla våra valda ledamöter uppmärksamma på hur digitala data fungerar. “Det är långt till nästa val”, tänker den som frestas rösta som partiledningen föreslår. Men deras val av voteringsknapp nu på onsdag kommer finnas dokumenterad i många år än.
På onsdag byggs det nya politiska karriärer!
Dagspressen idag: här, här,här,här och här.
Taggar på bloggar.se:FRA, digital datalagring, riksdagsledamot
Dagspressen skriver (äntligen!) både på ledarsida och nyhetsplats om riskerna med nästa veckas integritetsomröstning. Betecknande nog är det synpunkter från storföretagen som får plats på förstasidan; principiella argument går att hitta i det finstilta på sidan fyra.
 |
Lagen som den ser ut idag kommer ha flera funktioner. Lagen berättigar för FRA att göra det de redan i viss mån gör i lönndom. Lagen bekräftar deras vilja att känna sig aktiva, som om de redan gör något i kampen mot ondska och illdåd. Lagen kommer fylla FRAs källarförråd med överskottsinformation. Och i något enstaka fall kan FRA finna fog för att misstänka någon för samröre med några andra. Det behöver nämligen inte FRA ha nu för att börja ånga upp breven, inte som lagen är skriven idag. I stora drag uppmärksammar dagspressen just det. |
Men lagen kommer inte ha värst stor kraft att fånga några särskilt fula fiskar. För den som planerar terroristdåd eller dåd mot samhället kommer inte ha svårt att kringgå den här övervakningen - och till en kostnad av att skapa misstro mellan sitt offentliga myndighetsarbete och sina medborgare och uppdragsgivare.
Vill regeringen uppmuntra FRA i jobbet kanske det finns något annat den kan köpa dit?
Häromdagen satt jag med min kollega teknologen på torget Jamal el Fna i Marrakech och åt en mycket god middag. Samtalet kom att röra sig om invandring och migration - det föll sig naturligt, där vi satt.
Min kollega teknologen, en i stora drag helt och alltigenom liberal filur, var bekymrad. “Vi måste på något sätt styra och hålla koll på invandringen.”. Mitt problem var och är med “vi” i hans yttrande. Vilka “vi” pratar han om? Att jag är inte på samma sida som allsköns mörkermän, det vet jag och alla andra redan. Men jag är inte heller på samma sida som Ebba Witt Brattström, (som genom sin tjänst på Södertörns högskola anser sig sett hur illa invandrarungdomar far av att få undervisning i sitt hemspråk), som en Kalle Larsson (som sprattlar emot arbetskraftinvandring), som en Sven-Erik Österberg (vill ha “… ordning och reda”), som en Wanja Lundby Welin (som känner “oro för att det ska bli fritt fram att bara komma hit och söka jobb ett par månader”). Jag har själv bott i andra länder i omgångar, några längre några kortare. Jag har inte direkt riskerat så mycket: jag är född om inte med guldsked så åtminstone med silversked i munnen, jag har haft goda förutsättningar att klara mitt uppehälle, jag har haft en trygg hamn att återvända till. Vilket jag också gjort - här sitter jag i min lägenhet i Hammarby Sjöstad och kan se tillbaka på spännande kulturella upplevelser. Men för många migranter är verkligheten svårare än så.
Jag har den största respekt och ett litet stygn av avund för den som sätter sin framtid i spel genom att byta kulturområde, genom att flytta till en plats där de tror sig kunna få ett drägligare, bättre, tryggare, rikare liv och som ofta gör det utan det skyddsnät vi här i Norden kan ta för givet. Det är på deras sida jag vill stå. Det är de som är “vi” med mig. Inte gruppegoistiska fackpampar, låtsasproletära salongssocialister och högborgerliga salongsliberaler. Den som vill bo nånstans och söka sin utkomst där ska få göra det. Att ens tänka tanken på att en myndighet av något slag skulle ha rätt ha en åsikt i frågan är … alltigenom bisarr.
Taggar på bloggar.se:invandring, vi och dom, migration
Jag har skrivit till min riksdagsledamot, Birgitta Ohlsson. Det gör jag sällan, eftersom hon faktiskt sköter sig ganska väl i vanliga fall.
Men nu är det ett viktigt läge: kommande vecka, kommer riksdagen att debattera och rösta om ett sällsynt otäckt lagförslag som skulle tillåta myndigheter övervaka oss medborgare utan att ha angett någon speciell anledning därför. Ingen liberal kan vilja låta det ske. Till skillnad från allt surr bland bloggar så har inte dagspressen bevakat ärendet och de därmed sammanhängande spänningarna inom regeringspartierna nämnvärt - idag en artikel om saken.
Det märkliga är - som jag skriver nedan - att lagförslaget ger statliga myndigheter vittgående rättigheter att efter eget skön läsa vår kommunikation. Men de som verkligen har något att dölja kommer kunna fortsätta med det - det är inte svårt att skydda sin kommunikation från andras vakande ögon om man vet att någon tittar. Det finns det teknik för.
Bästa Birgitta,
Jag röstade på dig i det senaste valet. Det är inte alltid det går att hitta någon som talar om liberalism på ett sätt som tilltalar mig, men det har du ofta - inte alltid, men ofta - gjort. Och du låter ofta som någon som prövar sina synpunkter och som undviker tvärsäkerhetens förledande trygghet. Det är fint med någon som överväger och tänker innan den fattar beslut!
Nu på tisdag röstar ni i riksdagen om att införa nya regler för avlyssning av landets befolkning. Det är inte svårt även för lekmän att se nackdelarna med det liggande förslaget för avlyssning: att ge myndigheter rätt att ånga upp brev utan misstankar om brott är helt enkelt inte rätt - det tror jag att varje liberal vet. I exceptionella fall kan liberala principer sättas ur spel, tillfälligt. Det här är inte ett sådant tillfälle.
Dessutom är det så att för den som verkligen har anledning att dölja sina spår är det inte svårt att göra det, även med avlyssningslagen på plats. Det finns gott om tekniska hjälpmedel för den som vill verka i lönndom! Själv arbetar jag med forskning i språkteknologi och informationsåtkomst (det vill säga just den teknologi som ligger till grund för övervakning och analys av informationsströmmar) och kan lova att jag kommer att även i fortsättningen ägna en stor del av min arbetsinsats för att göra det lättare för folk i gemen att finna information de behöver - och för att utveckla och offentligt tillhandahålla mekanismer som möjliggör för folk i gemen att kommunicera diskret och privat även under myndigheters och kommersiella aktörers granskande öga. Att ge sig in i en teknikkapplöpning med en frihetligt sinnad forskningsvärld i informationsteknologi är inte rätt sätt att lösa säkerhetsproblem!
Det har sagts att du inte tänker närvara vid voteringen på tisdag. Det kan väl inte stämma? Det här är en viktig fråga! Det handlar om statsmaktens förtroende för sina uppdragsgivare, för medborgarnas förtroende för sina offentligt tillsatta företrädare, om frihet och liberala utgångspunkter för hur folk ska kunna umgås såväl elektroniskt som på andra sätt, om huruvida teknikutveckling ska mötas med en optimistisk och lustfylld grundsyn eller med rädsla och misstro, och om hur och på vilket sätt hot mot vår säkerhet bäst kan bemötas av statsapparaten. Det föreliggande förslaget hamnar tydligt på fel sida om var och en av kriterierna!
Röstar du inte emot på tisdag kan inte jag med gott samvete lägga min röst på dig i kommande val. Det vore synd, för jag har hittills haft förtroende för dig som en friare tänkare än många andra i riksdagen.
Bekymrat, och för en gångs skull tvärsäkert,
(Underskrift)
Birgitta svarar att hon visst kommer delta i omröstningen; medieuppgifterna om motsatsen stämmer inte. Vilket också redan en del bloggar berättat om.
Hur hon röstar berättar hon inte än.
Taggar på bloggar.se:FRA
Ska lärare bedöma, döma, välja ut till högre utbildning? Ska de ge feedback överhuvudtaget? Vad är lärarrollen?
Ett förslag från utredaren Ullenhag läcks i förväg både här och där - enligt dagspressen kommer endast behöriga lärare få ge betyg. Det kommer att leda till förutsägbara reaktioner från förutsägbara parter.
Själv kan jag ge ett exempel på en förutsägbar reaktion: den bästa läraren jag haft och som har en icke föraktlig del av ansvaret till att jag hamnat där jag hamnat i förvärvslivet var ingalunda behörig. Tack Stig Hallberg för att du lärde mig räkna!
Det är vanligt att det är så, vilket också dagspressen noterar.
Men förslaget sätter fingret på en viktig distinktion mellan roller läraren måste anta - och en som vi kommer behöva ta ställning tid snart! Samhället vill inte utföra alla tjänster befolkningen har intresse av, vare sig det handlar om gatsopning, tunnelbanedrift … eller utbildning. Någon entreprenör får sköta driften.
Men certifiering av tjänster och översyn ska skötas offentligt. Förslaget är rimligt just på det sättet: gå kurser var du vill, spela roll om läraren är behörig eller ej, bara man kommer överens med vederbörande - kom sen till den offentligcertifierade inspektören för att examineras och för att få dina utbildningsbevis. Jag hoppas verkligen universiteten rör sig i den riktningen - kända som de är för att vara kassa på pedagogik men duktiga på examination.
Det kan leda till att betyg som sätts av lärare mer kan förstås som uppmuntran och feedback och att urvalsinstrumenten är externa - det kan leda till större solidaritet och samhörigetskänsla mellan kateder och skolbänk inför ett gemensamt yttre mål! Denna blogg har skrivit om det här förut.
Frigör läraren från den betungande urvalsrollen, men uppmuntra feedback! Läraren bör få ge massa betyg: det är bra för läraren, eleven och elevens föräldrar. Men alla andra ska strunta i dem!
Taggar på bloggar.se:betyg, skola, utbildning, urval, feedback
Det är inte bara Wetterstrand som har varit ute och rest. Uppenbarligen har även andra miljöpartister besökt utlandet och kontaminerats: nu verkar enligt dagspressen majoriteten av medlemmar vilja fortsatt vara med i unionen trots att många i ledningen inte gillar tanken på förändring av partiets krav på utträde. De kanske upptäckt att inte där är farligt.
Miljöpartiet är till att gratulera. Det har varit en av miljöpartiets mest bekymmersamma fixationer att de inte velat bejaka transnationellt samarbete i Europa. I distinktion med alla andra gröna partier i Europa har våra svenska gröna setat nöjda i världens bästa land. I den röda vänsterns fall har det gått att förklara förtjusningen i de höga svenska gränsmurarna med gamla låsningar till av egoistiska skäl nationalistiska fackföreningar, men den gröna vänstern borde kunna vetat bättre. Nu kanske de vet det!
Ett litet steg mot ett sant grönt parti! Om vi nu också kunde finna ett sant liberalt parti också!
