… som skällsord. Tidskriften Brand som jag gillar läsa har i sitt aktuella nummer en omvärldsutsikt: “Överallt i världen är det uppror … I Spanien och Grekland … Israel … London …Chile … Diktator på diktator faller i Mellanöstern. Mubarak … Syrien … ” och sen slutklämmen: …
Det blir tydligare för var dag att människorna runt om i världen inte kommer att acceptera nyliberalismen.”
Nyliberalen Mubarak? Och andra mellanösterndiktatorer?
- Jovisst kan väl en anarkist betrakta många av orättvisorna i världen som effekter av en marknadskapitalistisk världsordning – men just en nyliberal sådan? Argumenten skulle stärkas om Brand använde riktiga termer även på sådant som de inte gillar. De flesta nyliberaler håller med om problembeskrivningarna anarkister har – även om de inte alltid delar deras syn på lösningar eller delar deras ilska. Det är som om jag (som kallar mig nyliberal) kallade statssocialister eller kristdemokrater för anarkister bara för att de pratar om rättivsa allihop för att vinna poäng hos konservativa läsare. Skäms, Brand! Ni kan bättre!
- Visst – återigen – många av världens orättvisor kan den som vill härleda till liberalismens nackdelar. Men de som drivit gatuprotesterna i Mellanöstern protesterar nog inte mot liberalismen och vill nog inte räknas in i samma led som de som plundrar småbutiker i England. Alla som är arga är inte på Brands sida! (Och jag är oftast inte arg, men håller ändå ofta med Brand.) Det här är ganska likt något jag gnällt över förut.
