Ett par författarförbundschefer föreslår i dagspressens debattsida att e-böcker ska fås att likna pappersexemplar i ett försök att “… hitta system som länkar samman olika delar av det kreativa kretsloppet: den kommersiella marknaden, det vetenskapliga samhället, litteraturarvet och läsarna.”
Det är förstås som att ha en man med röd flagga gående framför bilar för att varna gångtrafikanterna. Reflexen att få något nytt likna något gammalt är förståelig men oftast beklagansvärd. I det här fallet skjuter debattörerna in sig på just det som är mest fantastiskt med e-böcker, nämligen att de går att dela fritt och att de därigenom befriar skriften från exemplaret. Vad de egentligen säger är att e-böcker inte borde delas ut via bibliotek.
Ofta är det ju av kommersiella kundpedagogiska skäl klokt att sälja det nya som en förbättrad variant av det gamla, men här tycks det bara vara knarrighet – eller kanske ett utslag för att den egna tankeprocessens stegvisa assimilering av det nya?