Inrikespass

En gång i tiden berättades det om det fasansfulla Sovjetunionen och dess förtryck av sina medborgare. En av de exempel på förtryckets mekanismer var inrikespasset: ett pass för att resa inom riket! Förfärligt!

I Sverige infördes inrikespass 1555 och avskaffades 1860. Men nu krävs åter ID-kort för att kunna resa på tåget. För att öka våra resenärers trygghet. Har alla spärrar släppt?

Vi och dom

Häromdagen satt jag med min kollega teknologen på torget Jamal el Fna i Marrakech och åt en mycket god middag. Samtalet kom att röra sig om invandring och migration – det föll sig naturligt, där vi satt.

Min kollega teknologen, en i stora drag helt och alltigenom liberal filur, var bekymrad. ”Vi måste på något sätt styra och hålla koll på invandringen.”. Mitt problem var och är med ”vi” i hans yttrande. Vilka ”vi” pratar han om? Att jag är inte på samma sida som allsköns mörkermän, det vet jag och alla andra redan. Men jag är inte heller på samma sida som Ebba Witt Brattström, (som genom sin tjänst på Södertörns högskola anser sig sett hur illa invandrarungdomar far av att få undervisning i sitt hemspråk), som en Kalle Larsson (som sprattlar emot arbetskraftinvandring), som en Sven-Erik Österberg (vill ha ”… ordning och reda”), som en Wanja Lundby Welin (som känner ”oro för att det ska bli fritt fram att bara komma hit och söka jobb ett par månader”). Jag har själv bott i andra länder i omgångar, några längre några kortare. Jag har inte direkt riskerat så mycket: jag är född om inte med guldsked så åtminstone med silversked i munnen, jag har haft goda förutsättningar att klara mitt uppehälle, jag har haft en trygg hamn att återvända till. Vilket jag också gjort – här sitter jag i min lägenhet i Hammarby Sjöstad och kan se tillbaka på spännande kulturella upplevelser. Men för många migranter är verkligheten svårare än så.

Jag har den största respekt och ett litet stygn av avund för den som sätter sin framtid i spel genom att byta kulturområde, genom att flytta till en plats där de tror sig kunna få ett drägligare, bättre, tryggare, rikare liv och som ofta gör det utan det skyddsnät vi här i Norden kan ta för givet. Det är på deras sida jag vill stå. Det är de som är ”vi” med mig. Inte gruppegoistiska fackpampar, låtsasproletära salongssocialister och högborgerliga salongsliberaler. Den som vill bo nånstans och söka sin utkomst där ska få göra det. Att ens tänka tanken på att en myndighet av något slag skulle ha rätt ha en åsikt i frågan är … alltigenom bisarr.

Taggar på bloggar.se:invandring, vi och dom, migration

Migration och rikedom

Tim Hartford, känd som ”the undercover economist” visar en snygg uträkning i en krönika. Om en polack som tjänar 10 000 euro i Polen (över medel) flyttar till Storbritannien till ett jobb där han tjänar 15 000 pund (under medel) så sänker han medelinkomsten i båda länderna: Polen förlorar en höginkomsttagare och Storbritannien får en låginkomsttagare. Men han själv har blivit rikare, och därigenom hela världen. Vem räknar med det, i debatt om ”ekonomiska flyktingar”?

Taggar på bloggar.se:migration, rikedom, invandring, fattigdom