Lateraler

Apropå ett samtal jag hade häromdagen om spanska "L" och "LL" och andra lateraler. Laterala ljud görs så att luftströmmen passerar munhålan på ena eller ömse sidor om tungan. Tillexempel "L".

Prova själv: ljuda "L" riktigt länge. Då strömmar den tonande luftströmmen från strupen ut i fria luften på ENA sidan tungan. Testa vilken. Det har inte någon lärt ut – utan någon gång i ettårsåldern har varje svensk språkbrukare själv listat ut vilken sida som funkar. I ett större sällskap brukar det vara ganska jämnt fördelat mellan höger-ellare och vänster-ellare. Själv är jag högerellare: alltså, tungan är till vänster, luften slipper ut till höger.

Det finns båd-ellare också. Ovanligt på svenska, men de finns.

Och här kommer nåt som är bra att veta: engelskt "L" är något mer retroflext än det svenska. Tungan är liksom lite böjd tillbaka. Då blir ellet tjockare. Det vet de flesta svenskar och klarar också av att utöra. Men det är inte bara retroflext utan också också bådsidigt! Det ger en avgörande skillnad i kvalitet om talaren tänker på det. Så nästa gång ni talar engelska, ansträng er lite extra för att åstadkomma ett bådsidigt "L"!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: