Språklig normalisering – vem har tummen i vems öga?

I många delar av världen både långt borta och i närområdet finns det språkliga trätor som gör livet svårt för folks vardag.

I Katalonien föredrar överheten om folk använder katalanska, så till den grad att det är påbjudet att butiker och offentliga inrättningar skyltar på katalanska istället för den för omvärlden mer bekanta kastilianska spanskan.

I Gamla Stan i Barcelona fann jag nedanstående pappersbutik som med butikens egna medel, med limpapper och spritpennor, skyltat om från ena språket till det andra. Först tänkte jag att det var en nöjd och lycklig katalan som äntligen fått rätt att använda sitt eget språk på skylten. Men sen tänkte jag lite till och funderar nu på om det är så att butiksinnehavarna (som verkar vara ett lite till åren kommet par) protesterar mot den lingvistiska normaliseringen (jo, det är så det heter här) genom att inte permanent förändra skylten.

papeteria.jpg

En gläjdeyttring? En spark uppåt mot de nya makthavarna? En spark bakåt mot de forna diktatorerna? Jag passerar skylten varje dag och får nog fundera vidare själv – för att fråga i butiken, det törs jag inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: