Partier och demokrati

I dagarna har dagspressen både här och där diskuterat den formella maktens fördelning i Sverige. Om ett lite längre tag med lite längre perspektiv hoppas jag vi kommer dra spefullt på munnen åt våra skolors, mediers och folkvalda representaters storvulna ord om demokrati och folkstyre med tanke på partier med något enstaka procent av väljarna som medlemmar som beviljar sig själva partistöd (just nu 400 Mkr om året) och besätter otaliga tjänster på förvaltningens alla nivåer och organ med politiskt tillsatta tjänstemän.

Mest pinsamt för oss inför våra framtida historieskribenter är att nämndemännen i rätterna är politiskt tillsatta – av partier, inte av folket. Hur snyggt är inte det? Min bekanting, partigängaren, (i en av de mindre viktiga partierna tackolov), sitter i någon förvaltningsdomstol enbart för att han är aktivist i sitt lokala partidistrikt. Han ser helt oförstående ut när jag påpekar det sjuka i systemet. ”Vadå”, säger han, ”vi i partierna har ju bäst kontakt med folket!” Det märkligaste är att jag tror han tror det stämmer.