Men vad ska vi med pengar till?

Sophiahemmet i Stockholm kommer öppna en helt avgiftsfinansierad privat klinik för välbeställda barn. Barn vars föräldrar betalar för sig kommer få snabbare vård.

Det är anstötligt för många att låta en del köpa sig förbi kön. Trots att det gynnar alla som står i kön att en del slipper stå i kö och går till den andra kassan så svär det mot den traditionella svenska kökulturen och rättvisetänkandet att inte alla har samma väntan. Det retar mig också.

(I artiklarna står också att det kommer vara fint på kliniken. Jag tvivlar. Jag har varit patient – ja, eller kund, då – på Sophiahemmet och har inte märkt av något speciellt fint där. Inte finare än den offentliga vården. Men kortare kö, det var det.)

I den ena dagstidningen försöker ledarskribenten Rayman ta till brösttoner: ”direkt inhumant” och ”enormt obehagligt” skriver hon om att den bredare allmänheten inte hälsar den nya kliniken positivt och jämför med prisdifferentiering i modebutiker.

Att inte erkänna det svårtuggade i den här munsbiten är enormt enögt och andas kunskapsförakt mot dem som problematiserar ekonomiska skillnader. Det finns bättre bemötanden gentemot den känsla av orättvisa vi känner när vi ser stamgäster vinkas förbi i krogkön, den känsla av missunnsamhet vi känner när vi ser välbeställda konsumera mer än vi själva kan, den känsla av avund vi känner när vi ser vackra ägodelar vi inte har råd att införskaffa. Och framförallt för den känsla av maktlöshet vi känner när vi förstår att vi inte har råd och inte har möjlighet att bereda oss råd: när vi ser att ekonomiska skillnader inte bara beror på de medvetna val vi gjort, den utbildning vi medvetet skaffat oss utan på faktorer vi själva inte helt rår på.

Det finns nämligen en bra motfråga till de aggressiva protesterna mot privat sjukvård. Bättre än att förhåna och platta till dem.

Jag har själv suttit med blödande och nödlidande barn på offentliga akutkliniker och förbannat ineffektiviteten och det ointresserade bemötandet patienter som kollektiv får av de var för sig vänliga och kunniga sjukvårdsanställda. Jag är beredd att satsa av mina medel för att mina barn ska ha det bättre.

Ska jag inte få göra det? Varför ska jag i så fall anstränga mig? Ska jag bara hänvisas till köptemplen med min nettolön?

Vad ska jag med pengar till om jag inte får satsa mina resurser på det viktigaste jag har?

Taggar på bloggar.se:, ,

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: