Rasism och rasister

Den ofta läsvärda Kristof skriver i New York Times om rasism och hurusom rasistiska effekter kan uppstå genom handlingar av individer utan öppet rasistiska åsikter. Det här är välbelagt i forskningen sedan länge, men Kristof visar hur det har effekter på röstbenägenheten i det snart förestående presidentvalet i USA: många kommer inte rösta på Obama för hans etniska bakgrunds skull trots att de inte anser sig vara rasister.

Likadant är det här i Sverige där välmeriterade arbetssökande med någon utländsk bakgrund ibland inte får de poster de borde kunnat hantera – sannolikt på grund av sin etnicitet. Det är lätt att försöka peka finger på den som sköter anställningsförfarandet och ropa rasism: men det är svårt att belägga, enkannerligen när intervjuaren förmodligen inte alls är rasist.

Folks fördomar färgar deras beteende mer än de färgar deras åsikter, kort sagt; självtillräckliga världsförbättrare reagerar med ryggmärgen även när de inte räknar med att göra det. Är det så att lite hyckleri kanske trots allt gör världen till en behagligare plats? Eller är det bara ett sätt att förhindra behövlig förändring och att slippa använda sin tankekraft? I vilket fall är rasismkortet det – att dänga den släggan i bordet och peka finger är ett lätt sätt att slippa analysera var fördomarna kommer in och ifrån och vad de har för effekter.

Andra bloggar om ,

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: