Mutu-kunskap

På finska talas ibland om mutu-forskning och mutu-kunskap. Mutu av musta tuntuu…: ”jag upplever att…”. Eller rättare, med en ännu mer rikssvensk ordvändning: ”jag tycker ändå att…”.

Ställd inför kunskap, vare sig den är välbelagd eller ej, väljer de flesta av oss att tolka den så att den bekräftar våra tidigare åsikter. Så ligger det till och så kommer det alltid att ligga till.

Diskussionen om hemspråksundervisningens för- eller nackdelar i skolan är ett sådant område. Forskningen är säker på sin sak: det är bra för barn att lära sig sitt första språk ordentligt och det är inte en integrationsmässig fördel att undertrycka språket. (Möjligen blir nästa generation då mer lokalspråklig, men det är på bekostnad av den generation som saknar intellektuella verktyg att förstå sin vardag och sin omvärld.) Detta kan dock inte genomföras utan ansträngning: att lära sig fler språk ordentligt är jobbigare för barnet i fråga än att inte ordentligt lära sig något språk alls. Det är konstigt att det borde behöva påpekas, men så är det.

För den intuitivt tänkande, icke kunskapsbaserade, åsiktsmaskinen är det lättare att se att invandrarbarn inte ska distraheras med annat än rejäl och ordentlig svenska. Vräk på med Madicken bara, så är saken biff och barnet integrerat. Hemspråk är kulturförsvagande och distraherande.

När bevis för motsatsen framläggs säger åsiktsmaskinen: ”[men jag tycker ändå att …] det bevisar bara att duktiga barn är bättre i skolan”. Men det är väl skolans uppgift som ofta framhålls att just se till duktiga barn blir just uppmuntrade och därmed lyfter nivån även för de andra barnen, enligt vad samma åsiktsmaskin ventilerat i andra sammanhang!

Andra känner också efter om , , ,

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: