Kritik, ilska och ondska

Jag delar många politiskt aktivas kritiska blick. Kritik är något gott och en motor för mycken förändring. Jag har full förståelse för den ilska och frustration många reformvänner känner inför förändringars långsamma takt. Men viljan att finna skyldiga, illvilja och ondska för att förklara de orättvisor man ser och för att rättfärdiga sin frustration förskräcker mig.

Den är utmattande, sökt och skadlig för skribenten själv, för läsaren och för tredje parter. Det räcker så gott med dumhet, brist på empati och själviskhet som förklaring för det mesta vi ser i världen: endast undantagvis kan vi finna ondska som förklaring för mänskligt handlande. Och girighet och egennytta, även när den inte är vacker, även när den företes av personer den kulturella avantgarden föraktar av någon anledning, kan leda till konstruktiva och användbara saker för oss alla.

Det är lättare att vara liberal, att bejaka den allerstädes närvarande egennyttan och förändringsviljan, att bygga ett samhälle som söker finna mekanismer som kanaliserar egennyttan till allas nytta även när den individ som agerar efter sin egen pipa främst arbetar åt sig själv. TIll och med om vi inte gillar den individen. Och vi behöver inte tillskriva folk intentioner som vi inte har någon möjlighet att verifiera eller kullkasta.

Ilska förgiftar samtalet, förmörkar livet för den ilskne (och dessutom för den ilsknes vänner och familj) och leder i förlängningen inte till ett bättre samhälle.

Vi har många exempel på hur ett samhälle byggt på ilska kan te sig. Inget sådant samhälle vill vi bo i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: