Apropå Bards och Söderqvists Liberatidagsedel idag om den unkna folkhemspaternalism som går från kunglig och kyrklig konservatism via reformistisk socialdemokrati till dagens reaktionära pensionärs-och-hembrännaraktivister drar jag mig till minnes en konversation med ett batteri ledande socialdemokrater i mitten-slutet på åttitalet någon gång. Vid bordet satt det något statsråd, någon statssekreterare, någon generaldirektör och lite pressekreterare och så och kräftorna var uppätna när jag företedde åsikten att gränserna måtte öppnas för dem som vore benägna komma till Sverige för att söka sin lycka.
Ledargarnityret mulnade och skakde på huvudet och sade:
– Nej, det går inte. Det blir oroligt i landet då och det kan vi inte hantera.
Jepp, de har rätt. Det blir oroligt i landet och det kan inte folkhemmet hantera. Det trodde jag redan då och jag anser fortfarande gränserna ska öppnas.
Ord, egentligen. 