rut, rot och ett argument för slumpmässiga skattesatser

Om lite olika saker ska bedömas och värdesättas kan det göras på olika sätt. Idag anses marknadslösningar vara ett bra sätt att prissätta de flesta nyttigheter, åtminstone om det finns en rörlig marknad med många transaktioner och en öppen informationsförsörjning kring transaktionerna och nyttigheterna ifråga. Alla alternativ är svåra. Ska prissättning göras på principiell grund så hamnar prissättaren i klassiska planekonomiproblem. Det är svårt att sätta ”rätt” pris bara på utredningsgrund.

Frågan om RUT-avdrag och ROT-avdrag är ett exempel. RUT-snacket (och jämförelser med ROT) har tagit fart efter Johanna Koljonens kolumn om städhjälp. (Jag samplar från de senaste dagarnas tweet-ström här.) Frånsett könsskillnadsaspekten (”… traditionellt kvinnodominerade arbeten värderas lägre än mansdominerade …”) eller könsförtrycksaspekten (”… många som jobbat som hemstäderskor berättar om övergrepp eller förslag om prostitution …”) klassaspekten (”… De som vant sig att köpa #RUT o #ROT har råd att göra det även utan subventioner. …”) och arbetsmiljöaspekten (”… är alltid mer utsatt att arbeta i någons hem …”) är det många som med en slags ekonomistiskt argument anser att inte skattesystemet ska användas för att styra beteende i allmänhet eller konsumtionsmönster i synnerhet.

Visst kan man tycka det.

Men är det samma skattesats för alla konsumtionsmönster det enda rimliga svaret på den hands-off-principen? Varför är antagandet att likhet i taxering det minst styrande? Då bortser skattekalkylen från (väl kända) skillnader i transaktionskostnader mellan verksamheter, från skillnader i frekvens mellan sällanköp och återkommande affärer, från skillnader i arbetskraftskostnad (och andra investeringar) för olika tjänstesektorer.

Att försöka beräkna dem för hand från kunskap är oöverstigligt svårt förstås. Det sköter marknaden om automatiskt på marginalen. Men då slår skatteuttaget olika för olika sektorer.
Visst är det attraktivt med enkla modeller, men i en delvis slumpmässigt rörlig verklighet är en slumpmässigt bestämd uttaxering per bransch, verksamhet eller till och med transaktion mindre styrande än en likformig.

Självfallet förespråkar jag inte det. Det vore knasigt. Redan den osäkerhet i budgetering det skulle leda till vore störande för verksamheter. Men min poäng är att enkla ekonomer har en klockartro till det ”naturliga” i platta och likformiga uttaxeringsmodeller för att de förment styr befolkningen i gemen minst — trots att det är lätt att visa att de inte är de minst styrande modellerna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: