om politikens lagsport

I dagarna har en citatdiskussion mellan ett antal norska politiker och debattörer och ett antal svenska politiker och debattörer tyngt spalter och bloggsidor i Sverige och Norge.

Bland annat har en norsk sociolog, Pål Veiden, i en tidningsintervju sagt:

– Hva gjør man for å komme seg ut av fattigdommen? Andre kulturer vil jobbe seg ut av den. Romfolket bruker den mest tilbakeskuende og irrasjonelle av alle metoder, nemlig å tigge. Det opprettholder fattigdom, og de blir aldri integrert, mener sosiologen.

Veiden mener vi må spørre oss om hva som er verneverdig med kulturen til romfolk. Han mener den er preget av vold, undertrykking og beinhard intern justis.

– Jeg tror det ville vært en stor fordel om flere romfamilier ble fratatt ungene sine, sier han.

Det är nu inte en ny åsikt. Bland annat föreslog Arthur Thesleff i sin bok Finlands zigenare : en etnografisk studie (1899) att (och här citerar jag fritt ur minnet – jag har inte boken i min egen hylla och läste den något år sedan) romernas barn som är kvicktänkta och begåvade med fördel kunde lyftas ut den i hans mening improduktiva och våldsamma kulturen och sättas i hantverksinternat (han föreslog, om jag minns rätt, att ett sådant kunde placeras i Sordavala lagom långt från de större städernas frestelser).

Sådana åsikter håller vi oss inte så ofta med idag. Att ta barn från sina familjer är inte ett hållbart sätt bygga samhälle på och inte ett meningsfullt sätt fostra dess framtida generationer. Spåren från tidigare sådana åtgärder förskräcker. Det är värt att diskutera detta i detalj. Fördomsfullhet, höga tankar om sina egna livsvals förträfflighet och vilja till omsorg blir tillsammans en otäck kombination.

Men den svenska debattören Henrik Arnstad väljer att citera Veiden så här:

”Det upprätthåller fattigdom och de blir aldrig integrerade. Jag tror att det vore en stor fördel om romska familjer blev fråntagna sina barn”

Att Arnstad tappat bort det lilla ordet ”fler” är inte ett litet misstag. Det förändrar Veidens uttalande så totalt att det är svårt att finna att resonemanget håller efter att det blivit rättat.

Och att Arnstad fusionerat två citat som handlar om olika aspekter av Veidens begränsade förståelse av andra kulturer förändrar helt bilden läsaren får av hans attityd.

Arnstads inlägg är inte heller skriven av omsorg för dem det till sist handlar om. Den är skriven för att etikettera motståndare i den politiska debatten och för att definiera vilka som är vänner och vilka som är ovänner. Det kanske behövs i en politisk strid.

Det bidrar förstås inte till någon större förståelse av romer eller norrmän, hjälper inte barnen eller deras fäder och mödrar.

Och sådan citering skulle aldrig godkännas i vetenskapliga sammanhang.


(Tillägg: Missen med det saknade ordet ”fler” rättades senare.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: