Evolutionspsykologi som är forskningsfält i egen rätt används på samma sätt som evolutionsläran gjort tidigare – som ett argument för samhälleliga interventioner eller oftast för att inte göra det. Den sortens biologistiska resonemang är starkt provocerande för några av oss eftersom:
- hänvisning till våra förprogrammerade biologiska anlag är en feg och ryggradslös kapitulation inför våra inbyggda reflexer framom kultur och samtal;
- biologism alltid används för att förklara och bekräfta sunt-förnuft-fördomar, aldrig att ifrågasätta, kullkasta eller kliva över dem in i en framtid;
- resonemang som bygger på sunt förnuft har stora inbyggda risker för anekdotiskt motiverad övergeneralisering och överförklaring: den delegerar hypotesprövning till individuella erfarenheter;
- bristen på förståelse om bryggan mellan observerbara beteendemönster och det biologiska maskineriets kopplingar är fortsatt stor: trots att vi vet oerhört mycket om hur hjärnan fungerar så vet vi väldigt lite om hur hjärnan påverkar beteenden och hur celler eller kromosomer påverkar vår kompetens att spela schack eller cykla;
- den underliggande tron hos biologistiska resonemang att en skalpell, ett piller eller spöstraff och inburning vore bättre sätt påverka vårt beteende än insikter, intellektuell kunskap och samtal.
För dem av oss för vilka det bästa kännetecknet för mänsklighet är att vi kan transcendera våra inbyggda reflexer och impulser genom kultur, samtal och omgivningens gillande eller ogillande. Vi är mer än vår natur. Har vi naturliga benägenheter för något visst sorts handlande kan vi övervinna de benägenheterna om vi vill: vi har (individuellt i varierande grad) starka sociala antenner som hjälper oss med den tillpassningen. Gemensamma värderingar är de ledstänger vi använder för att avgöra om vår impuls att lappa till en pultron är tillåtlig eller inte eller om ett beteende vi har är orimligt, rimligt, eller värdefullt.
Det bästa exemplet på detta ur mitt eget kompetensområde är teknologin skrift och läsning, det vi gör med skriften. Vi människor är inte konstruerade för läsning. Det fanns ingenting i vårt genetiska arv som visar oss att läsning och skrift vore värdefullt. Likväl är det möjligt att argumentera för att nästan all värdefull mänsklig aktivitet under de senaste seklen eller till och millennier är oundgängligt knutna till skrift som teknologi. Det går inte ens att tänka sig ett mänskligt samhälle utan skrift. Det finns inget sunt-förnuft-baserat resonemang som skulle kunna förklara detta; det fanns och finns inget evolutionärt tryck på att vi skulle utvecklat skrift; det fanns och finns inte ”naturligt” med läsande, skrivande och skrift.
Om vi inte uttryckligen framhåller det intellektuellas mångskiftande värde framom äggcellens och spermiens determinism är vi värdelösa.
Ord, egentligen. 