Idag läste jag på Twitter hur en biolog skriver: ”Det finns en liten klick människor som gärna vill vara parasiter och inte bidra med skatt. Vi måste ha ett samhälleligt immunförsvar mot dessa.”
Alldeles frånsett de lite roande rent språkliga aspekterna (parasit är ursprungligen ett ord för att beteckna improduktiva medmänniskor och har därifrån lånats in till biologin) använder skribenten här en mycket kraftfull och otäck metafor. Immunförsvarets uppgift är att mota bort främmande kroppar ur organismen genom ett antal olika mekanismer vilka alla syftar till att nedkämpa dessa främmande kroppar.
En bestickande metafor som denna, att vissa av samhällets medborgare är främmande och skadliga och ska nedkämpas och städas undan ur samhällskroppen, ger en återklang till något av de otäckaste skeendena i vår civilisations historia. Det är inte första gången vissa i ett samhälle kallats för parasiter.
Att idag ens yttra något sådant sätter vapen i händerna på dem som tror det finns goda och onda, på dem som tror på ett sorteringssamhälle. Det ger ledsyn till impulser jag inte vill väcka hos någon.
Ord, egentligen. 