tilltal – att skicka signaler och att styra upp

19/04/2010

De röster som hörs ut på stan från det till namnet liberala partiets företrädare idag, mindre än ett halvår innan valet, är med få undantag inte särskilt moderna: de talar till dem som är oroliga för ett föränderligt samhälle och tror det räcker med ett tydligare regelverk och ett mer drakoniskt sanktionssystem i fråga som fråga för att styra upp ungdomen, skolan, bostadspolitiken, internet, ojämlikhet, rusmedel och sexualitet. Liksom annat som bekymrar dem. De tror att en tydlig räcka åtgärder är lösningen.

I varje enskild fråga finns det nu mångskiftande resonemang, flera olika möjliga svar på dem – men, viktigast att minnas – oftast färre och mindre problem än den bekymrade väljarkåren vill tro.

Jag ser på ungdomar i min omgivning som söker efter sätt att förhålla sig till en föränderlig omvärld som de just håller på att ta i besittning själv. De känner sig inte ett dugg vilsna i sin vardag men de kan inte ta till sig en diskussion som först börjar med ordningsbetyg och en utskåpning av det skolsystem de för närvarande arbetar i (och minsann ser som ganska relevant, krävande och viktigt) och sedan sömlöst fortsätter i förslag om knarkhundar och urinprov.

Den som behöver hjälp att förstå hur världen ser ut är inte tonåringarna utan det till namnet liberala partiets talespersoner: om de fortsätter yra om kraftfulla åtgärder för att skicka signaler för att lösa ickebefintliga problem kommer inte tonåringarna se liberalismen som en relevant röst att lyssna på i andra frihetsfrågor heller! Det är synd, för de flesta ungdomar är fundamentalt liberala.


ordning och reda ur vems perspektiv?

14/03/2010

I det svenska politiska landskapet finns många som välkomnar en starkare rättspolitik – tydligare regler och tydligare tillämpning av desamma. Eftersom de flesta som har en åsikt om saken inte är jurister är de sätt de tänker sig rättspolitiken kan förbättras på inte helt samstämmiga. Många vill ha fler poliser på gatorna, många efterlyser hårdare ”straff”. De flesta har inte någon aning om huruvida de åtgärder de ropar på har effekter eller om de enbart har bieffekter.

Det finns mycket att säga om den saken. Min hållning i den instrumentella frågan skiljer sig från folkflertalets – och det samtalet måste fortsätta både inom och utom partiväsendet.

Men i en metadiskussion är det värt att notera att när en rättspolitisk företrädare för ett till namnet liberalt parti uttrycker anonymitet och (den därmed sammanhängande) yttrandefriheten som ett problem som måste balanseras mot ”laglöshet” handlar det inte enbart om batonger versus hippie-ideal. Det stora problemet är talesmannens överhetsperspektiv – den instrumentella synen på medborgare vars beteende är ett problem som måste styras genom – som han gissningsvis tycker själv – tydligt begränsande åtgärder: ”Jag tillhör dom som menar att storheter som ”frihet” eller ”integritet” aldrig kan vara samma sak som frånvaro av reglering eller för den delen rätt till absolut anonymitet. Balans är ett bra ord.”. Vilka regleringar som balanserar integritet och frihet har skribenten tänkt sig? Vilka åtgärder har han på förslag?

Vilka åtgärder det än handlar om är de otäcka på tre-fyra sätt.

(1) Den sortens generella åtgärder för att balansera frihet och anonymitet kan inte ha annat än direkta skadliga effekter. Att begränsa det offentliga samtalet genom (själv)censur och identifikationsförfaranden har dämpande bieffekter på medborgarkollektivets fritänkeri och kreativitet.

(2) Den sortens generella åtgärder riktade mot alla är ineffektiva. Att få ner antalet tonårsgraviditeter genom att avkräva söndagsskoleflickor ett kyskhetslöfte ger inte så stora effekter annat än under söndagsförmiddagarna. Att skicka en ”tydlig signal” till dem som ändå inte övervägt en brottslig karriär betyder ganska lite. Avlyssning spelar liten roll för Al Qaida; legitimationskrav på internetkafeer spelar liten roll för katalogskojare.

(3) Den sortens åtgärder som motiveras med rent mjöl i påsen är en hundvissla till kyrkkaffeeklatsch snarare än till fritänkare.

(4) Den sortens åtgärder som har starkare signalvärde till åhörarna än dem de berör har indirekta skadliga bieffekter. Att genomföra reformer som inte mottas positivt av stora delar av den kreativa delen av befolkningen och som är lätta att kringgå för de privilegierade försumpar politikens legitimitet i stort och nedvärderar demokratin.

Här finns det givetvis en avvägning att göra – hur mycket kreativt kaos
och oreda står vi ut med för att få ut de guldkorn vi hoppas kaoset ger
oss? Hur mycket reglering står vi ut med innan vi byter jurisdiktion och flyttar vår server nånstans där inte anonymitet balanseras mot reglering?