Maria har finskspråkiga barn

15/01/2009

På dagspressens debattsida skriver Maria Wetterstrand att ”Svenska staten” bör be om ursäkt för sin tidigare språkcentralistiska politik. (Hon har finskspråkiga barn (förmodligen den första mer etablerade rikspolitiker sen sjuttonhundratalet i Sverige som har det)).

En ursäkt kunde vara fint på många sätt, även om det både är lite oklart vem staten i sådana fall skulle be om ursäkt och hur mycket en ursäkt från en organisation snarare än en människa är värd. Hon skisserar också en del praktiska språkpolitiska åtgärder. Men två praktiska åtgärder ytterligare vore ännu bättre och skulle ha direkta effekter på finnars självkänsla i Sverige:

  • jämställ finska (liksom andra större invandrarspråk) med B- och C-språk i skolan så att finskkunniga barn direkt skulle få fördel av sin kompetens och så att hemspråks/modersmålsundervisningen skulle sättas under samma kvalitetskrav som främmandespråksundervisningen
  • sluta göra skillnad på ”meän kieli” och standardfinska
  • .

Det förra gör att finnar inte deltar i hemspråksundervisning eftersom finskan inte har status nog för det; det senare att särskilja en dialekt så att den är ”etablerad” i Sverige och den andra ett ”invandrarspråk” är ett direkt slag mot finskans status.

(Artikeln syns även på partihemsidan.)

Muutkin miettivät asiaa: , , ,


Ge mig tio minuter i veckan – lär dig ett språk!

27/12/2008

I Nacka är hemspråksundervisningen välplanerad. Nacka-Värmdöposten rapporterar att schemat (eller gissningsvis handlar det inte om schemat, utan om budget) tillåter tio minuter språkundervisning per barn i hemspråk per vecka.

Det är förstås knas. Men Magnus Bergman, m, ordförande i utbildningsnämnden, anser inte heller att det inte är rimligt att ha tiominuterslektioner. Han säger – enligt NVP:

– Men samtidigt kan man inte säga att alla ska ha 40 minuter, för då låser man fast sig i något omöjligt.

Det är väl en fin attityd till utbildning! Visst, vi erbjuder hemspråksundervisning men det bidde tio minuter, lilla vän. Allt annat vore omöjligt! (Lyckligtvis lyder inte de flesta hemspråkslärare ukaserna.)

Men det här lilla citatet illustrerar en elegant användning av pronominet ”man”. Vem är det som inte ska säga att barnen – som frivilligt tar på sig extralektioner utöver de skolan erbjuder – inte ska få en hel lektionstimme? Vem är det som låser sig fast i något omöjligt? Elegant dodge, dära.

Andra har säkert också funderat på , ,


Är svenska inte ett språk?

03/12/2008

Skolministern avvisar med en fnysning tanken att elever ska få meritpoäng för att kunna flera språk inför ansökan till högskolan.

Idag rapporteras i dagspressen om lärarutbildningsutredningen. Där bland mycket annat finns förslaget att elever med ett annat modersmål än svenska ska premieras för det faktum att de därmed har ett försteg (ett försteg som givetvis inte är gratis utan som krävt ansträngingar som till exempel skolministern aldrig har behövt göra) genom meritpoäng. Den poängen skulle avspegla det faktum att eleven i fråga på den tid andra lärt sig sitt modersmål svenska både lärt sig svenska och sitt andra modersmål. Men Björklund svarar brevledes till dagspressens rapportör: ”meritpoäng är till för att få fler elever att välja att lära sig ännu ett språk. Att lära sig sitt eget modersmål bättre, vare sig det är svenska eller något annat språk, ger därför inte meritpoäng.”

Ingen språkmerit för att lära sig svenska?

Pfft.

Andra bloggare har säkert också åsikter om , ,


Mutu-kunskap

01/12/2008

På finska talas ibland om mutu-forskning och mutu-kunskap. Mutu av musta tuntuu…: ”jag upplever att…”. Eller rättare, med en ännu mer rikssvensk ordvändning: ”jag tycker ändå att…”.

Ställd inför kunskap, vare sig den är välbelagd eller ej, väljer de flesta av oss att tolka den så att den bekräftar våra tidigare åsikter. Så ligger det till och så kommer det alltid att ligga till.

Diskussionen om hemspråksundervisningens för- eller nackdelar i skolan är ett sådant område. Forskningen är säker på sin sak: det är bra för barn att lära sig sitt första språk ordentligt och det är inte en integrationsmässig fördel att undertrycka språket. (Möjligen blir nästa generation då mer lokalspråklig, men det är på bekostnad av den generation som saknar intellektuella verktyg att förstå sin vardag och sin omvärld.) Detta kan dock inte genomföras utan ansträngning: att lära sig fler språk ordentligt är jobbigare för barnet i fråga än att inte ordentligt lära sig något språk alls. Det är konstigt att det borde behöva påpekas, men så är det.

För den intuitivt tänkande, icke kunskapsbaserade, åsiktsmaskinen är det lättare att se att invandrarbarn inte ska distraheras med annat än rejäl och ordentlig svenska. Vräk på med Madicken bara, så är saken biff och barnet integrerat. Hemspråk är kulturförsvagande och distraherande.

När bevis för motsatsen framläggs säger åsiktsmaskinen: ”[men jag tycker ändå att …] det bevisar bara att duktiga barn är bättre i skolan”. Men det är väl skolans uppgift som ofta framhålls att just se till duktiga barn blir just uppmuntrade och därmed lyfter nivån även för de andra barnen, enligt vad samma åsiktsmaskin ventilerat i andra sammanhang!

Andra känner också efter om , , ,