En informationspolitik för ett öppnare och rörligare samhälle

01/04/2010

(denna text publicerades ursprungligen på http://www.liberati.se)

Det av Liberati redan hyllade initiativet Digital Due Process Coalition är intressant ur synvinkeln att det är tjänsteföretag, datortillverkare och frihetliga medborgarrättsorganisationer som gemensamt står för ett upprop till lagstiftarna om en mer hållbar och vettig informationspolitik.

Det är en viktig poäng att politiska frågor om integritet som drivs ur en frihetlig synvinkel är i samklang med de krav som måste ställas för en livligare tjänstesektor. Vi behöver ett regelverk som

  1. följer och säkerställer även i digitala sammahang de konventioner om till exempel brevhemlighet och privatlivets helgd som vi naiva teknikanvändare redan rättar oss efter i vårt dagliga beteende
  2. tillåter — men endast under explicit angivna undantag — avvikelser från sådana konventioner enligt principer som liknar dem vi följer i ickedigitala sammanhang;
  3. föreskriver enkel tillgänglighet till alla genom offentlig och gemensam verksamhet insamlade data, säkerställer arkivering av all offentlig verksamhet genom föreskrifter om öppna standarder, premierar öppna och delbara tekniska lösningar;
  4. tydliggör att individuella användare äger sina egna data om sitt eget beteende hos tjänstleverantörer, att de har rätt att själv få tillgång till dem och dra tillbaka rätten för en tjänsteleverantör att använda dem;
  5. ökar möjligheter till disruptiva nya aktörer på tjänstemarknaden genom att underlätta för användare att tillhandahålla sina data från ett klientförhållande till en tredje part genom enkla godkännandeförfaranden från användarens sida;
  6. erkänner och poängterar det otvetydiga affärsmässiga värdet hos användardata – så att de företag som lever på att samla data om sina kunder tydligt måste redovisa och bokföra det affärsmässiga värdet hos sina användardata: detta för att få individuella användare mer medvetna om vad de gör, hur de gör det och för vem eller vilka de röjer vad de gör.

Dessa frågor har alla beröringspunkter med varandra – och om skyddet för individen formuleras genom ett regelverk som stärker individens ställning och rättigheter kommer det att skänka oss helt nya tjänster som en direkt och önskad bieffekt!

Annons

Svar: Att diagnosticera ett övervakningssamhälle

09/04/2009

(Detta är ursprungligen ett svar på ett av Masudabreven)

Nicklas påstående är att det finns ett specifikt svenskt samhällsklimat som gör att medborgarna i Sverige är mer undfallna inför överheten än andra vore. Han har observerat den anemiska och oengagerade nivå dagens diskussioner om övervakningssamhället befinner sig på, och undrar om det kan förklaras genom att härleda den till det svenska politiska samhällets specifika drag. Nicklas gillar inte de drag han observerar.

Visst finns det ett svenskt samtalsklimat som är annorlunda. Den är lätt att göra sig rolig över: den svenska konfliktskyggheten är internationellt känd och kommenterad och används ofta för att förklara företeelser i Sverige, ofta ganska så träffande och rättvist. Alldeles nyligen beskrev till exempel en socialpsykolog, professor Lars Dencik, den svenska lamentationskulturen i dagspressen. Det var ganska kul att läsa.

Jag själv saknar ofta det svenska samtalet när jag befinner mig i andra kulturområden. Resonlighet och ovilja att föra oenighet till öppet gräl behöver inte betyda konflikträdsla. Att dänga näven i bordet är också ett sätt att undvika lösa konflikter; en pragmatisk hållning till konflikter och motsättningar som bygger på jämlika parter, som bygger på att bejaka och hantera oenighet genom förhandling har gjort att det svenska samhällssystemet är tåligt, flexibelt och löser utmaningar utan omvälvningar. Vi har starka NGO:er som sköter arbetsmarknadens reglering, inte lagstiftning. Vi har en allemansrätt som är helt grundad i sunt förnuft. Vi har ombudsmän vi outsourcear vår missnöjdhet hos när vi känner oss förfördelade.

Det här gör avtryck. I den återkommande World Values Survey där ett femtital länders invånare intervjuats hamnar Sverige i periferin bland världens länder i det sammanvägda resultatet. Det går också att titta i råmaterialet för att se hur respondenterna svarat på enskilda frågor. Svenskar har större tillit till sin rättskipning och sitt polisväsende än de flesta andra länder; svenskar anser i högre utsträckning än andra länder att deras samhällssystem är demokratiskt. Och som Nina skriver i sitt svar håller svenskar autonomi för viktigt.

Nicklas frågar: “Legitimerar verkligen tryggheten övervakning … särskilt när vi litar på övervakarna?” Ja, självklart gör den det. Det är det tillit och trygghet betyder. “Är vår tillit till samhällsmekanismerna motiverad och har vi mekanismer för att dra tillbaka den?” är frågan han egentligen ställer. Den frågan är bra och jag håller nog med Nicklas i att den bör ställas. Medgörlighet, även den som det svenska samhället visar upp, är inte alltid funktionell och slentrianmässig tilltro är riskabel.

Vi kan nog alla hålla med att en viss nivå av misstro mot auktoriteter är sund. Ett visst mått av antagonism leder till bättre hantering av rollkonflikter och intressemotsättningar och sätter en viss press på ansvariga – åtminstone i ett någorlunda jämlikt samtal – att förklara det de gör. Det är därför vi har utsedda advokater och åklagare i rättsalar.

Men hur ska då en hälsosam skepsis för överheten kunna injiceras i det offentliga samtalet? Måste vi offra vår milda samtalston? Jag föredrar så att få min vilja igenom utan att gräla.

Jag har inga svar på hur, men den för det här resonemanget viktigaste frågan i World Values Survey skänker läsaren tillförsikt. Här blommar den svenska viljan att leva autonomt: “Är respekt för auktoriteter bra eller dåligt?” Svenska respondenter svarar i mycket högre utsträckning “dåligt” än andra länders.

SVERIGE:
bra            229     24%  ********
sådär          167     17%  ******
dåligt         561     59%  *********************

OECD:
bra          3 752     48%  *****************
sådär        2 036     26%  *********
dåligt       2 019     26%  *********

MASSA LÄNDER:
bra         34 319     61%  *********************
sådär       14 677     26%  *********
dåligt       7 459     13%  ****