Efter att ha hört och läst argument från företrädare för ett mer utvecklat kontrollsamhälle, argument som “visst kan det uppfattas som integritetskränkande men eftersom vi har barnens bästa för ögonen har vi rätt” och “som ansvarsfull förälder skulle jag självklart drogtesta mitt barn om jag hade anledning att misstänka att hon missbrukade”, är det tydligt att de som argumenterar på det viset har blandat ihop rättssystemets och barnuppfostrans roll.
Det finns många olika metoder för barnuppfostran och den som är förälder får försöka finna den som passar vederbörande familjekonfiguration bäst. Det skulle vara förmätet av vem som helst att ge för petiga råd i frågan. 
Men alla som själv har barn vet att det ansvar man har som förälder, lärare eller handledare och den fostran och ledning inför vuxenlivet de vuxna som barnet möter måste bistå med – det ansvaret, den fostran, den ledningen bör inte bygga på att samla bevis mot barnen och att hålla ting därefter.
Barn som far illa och lever ut på skadliga sätt är lätta nog att identifiera utan kissprov och knarkhund.
Barn som vänjer sig vid ett kontrollsamhälle kommer inte att bli de vuxna vi vill ha vid rodret om tretti år.
Och kontrollsystem gör att de redan fogliga kommer lyda bättre men också att de som inte är fogliga kommer finna utlopp på andra sätt.
(denna text publicerades ursprungligen på www.liberati.se)
Publicerat av akvileja 
Ord, egentligen. 