Rättspolitik och barnuppfostran

08/04/2010

Efter att ha hört och läst argument från företrädare för ett mer utvecklat kontrollsamhälle, argument som “visst kan det uppfattas som integritetskränkande men eftersom vi har barnens bästa för ögonen har vi rätt” och “som ansvarsfull förälder skulle jag självklart drogtesta mitt barn om jag hade anledning att misstänka att hon missbrukade”, är det tydligt att de som argumenterar på det viset har blandat ihop rättssystemets och barnuppfostrans roll.

Det finns många olika metoder för barnuppfostran och den som är förälder får försöka finna den som passar vederbörande familjekonfiguration bäst. Det skulle vara förmätet av vem som helst att ge för petiga råd i frågan. Inte så verkningsfullt för att skapa morgondagens medborgare

Men alla som själv har barn vet att det ansvar man har som förälder, lärare eller handledare och den fostran och ledning inför vuxenlivet de vuxna som barnet möter måste bistå med – det ansvaret, den fostran, den ledningen bör inte bygga på att samla bevis mot barnen och att hålla ting därefter.

Barn som far illa och lever ut på skadliga sätt är lätta nog att identifiera utan kissprov och knarkhund.

Barn som vänjer sig vid ett kontrollsamhälle kommer inte att bli de vuxna vi vill ha vid rodret om tretti år.

Och kontrollsystem gör att de redan fogliga kommer lyda bättre men också att de som inte är fogliga kommer finna utlopp på andra sätt.

(denna text publicerades ursprungligen på www.liberati.se)

Annons

En informationspolitik för ett öppnare och rörligare samhälle

01/04/2010

(denna text publicerades ursprungligen på http://www.liberati.se)

Det av Liberati redan hyllade initiativet Digital Due Process Coalition är intressant ur synvinkeln att det är tjänsteföretag, datortillverkare och frihetliga medborgarrättsorganisationer som gemensamt står för ett upprop till lagstiftarna om en mer hållbar och vettig informationspolitik.

Det är en viktig poäng att politiska frågor om integritet som drivs ur en frihetlig synvinkel är i samklang med de krav som måste ställas för en livligare tjänstesektor. Vi behöver ett regelverk som

  1. följer och säkerställer även i digitala sammahang de konventioner om till exempel brevhemlighet och privatlivets helgd som vi naiva teknikanvändare redan rättar oss efter i vårt dagliga beteende
  2. tillåter — men endast under explicit angivna undantag — avvikelser från sådana konventioner enligt principer som liknar dem vi följer i ickedigitala sammanhang;
  3. föreskriver enkel tillgänglighet till alla genom offentlig och gemensam verksamhet insamlade data, säkerställer arkivering av all offentlig verksamhet genom föreskrifter om öppna standarder, premierar öppna och delbara tekniska lösningar;
  4. tydliggör att individuella användare äger sina egna data om sitt eget beteende hos tjänstleverantörer, att de har rätt att själv få tillgång till dem och dra tillbaka rätten för en tjänsteleverantör att använda dem;
  5. ökar möjligheter till disruptiva nya aktörer på tjänstemarknaden genom att underlätta för användare att tillhandahålla sina data från ett klientförhållande till en tredje part genom enkla godkännandeförfaranden från användarens sida;
  6. erkänner och poängterar det otvetydiga affärsmässiga värdet hos användardata – så att de företag som lever på att samla data om sina kunder tydligt måste redovisa och bokföra det affärsmässiga värdet hos sina användardata: detta för att få individuella användare mer medvetna om vad de gör, hur de gör det och för vem eller vilka de röjer vad de gör.

Dessa frågor har alla beröringspunkter med varandra – och om skyddet för individen formuleras genom ett regelverk som stärker individens ställning och rättigheter kommer det att skänka oss helt nya tjänster som en direkt och önskad bieffekt!


GMO – bu eller bä

25/03/2010

(denna text publicerades ursprungligen på www.liberati.se)

Genmanipulerade eller genmodifierade organismer skrämmer många av oss. Det finns god anledning att granska teknikerna och deras effekter. Jag var själv lite skeptisk till saken när jag tänkte på genmodifiering ungefär som att rota i operativsystemet under körning eller byta bordläggning ute till havs, men en mig närstående genetiker förklarade för mig både att mutationshastigheten rent naturligt är oerhört hög och att den förädlingsverksamhet som görs utanför genetiklaboratorierna, genom urval av avkomma och korsningsselektion, är mycket mer omfattande än direktmanipulation av gener kan vara.

Durumvete på ön Ven. Manuellt förädlad. Blir till goda bullar.

Durumvete på ön Ven. Manuellt förädlad. Blir till goda bullar.

Det är värt att fortsatt hålla ögonen på vad laboratorierna hittar på, men verksamheten är inte otäckare än annan förädlingsverksamhet och bör granskas på samma sätt.

Däremot kvarstår det ett oerhört stort problemkomplex som har att göra med makt och centralisering.

Tidigare odlade jordbrukare grödor och födde upp boskap med det råmaterial som fanns till hands. Förädling och naturligt urval och idespridning i allmänhet garanterade en bredd i urvalet av utsäde och avelsdjur.

Idag kommer utsäden till åkrarna och säden till kvigorna från ett litet antal mycket stora leverantörer. De flesta i en bygd använder samma utsäde, med samma genstock, samma styrkor och samma svagheter.

De av oss som tror på tekniska landvinningar som hjälp att möjliggöra nya hållbara lösningar måste bemöta de risker centraliseringen medför: det är inte självklart nyttigt föra in nya riskpunkter i ett viktigt system.

  • Har vi alla ägg i samma korg? Får vi en mer sårbar livsmedelsproduktion? Kan ett nytt skadedjur, en ny sjukdom, slå ut stora delar av åkerarealen?
  • Hur är informationsbalansen mellan lantbrukare och företagen som producerar utsäde, bekämpningsmedel och konstgödsel? Finns det anledning att ifrågasätta immaterialrättens räckvidd? Vilka garantier gör företagen?

Men vänta, vem är det vi talar om?

07/02/2010

(denna text publicerades ursprungligen på www.liberati.se)

Flera utspel har de senaste dagarna gjorts, både från folkpartiet och från socialdemokraterna, om lärarutbildning och lärarrollen i skolorna. Utmärkt så! Det är en viktig debatt! Lärare behövs, bra lärare behövs, välutbildade lärare behövs, motiverade lärare behövs och andra intresserade som vill bidra till skolan behövs de också och bör uppmuntras att delta. Och den pedagogiska forskningen, om dess röst får tillträde till debatten, kan bidra till att knäsätta goda intentioner i fungerande praxis.

undervisning

Undervisning på klassiskt sätt fungerar alldeles utmärkt om den talar till eleverna, inte om dem.

Men en part som är viktig i sammanhanget är barnen som just nu går i skolan och de ungdomar som nyligen avslutat sin skolgång. Om diskussionen förs i termer som att skolan kan förbättras är det en sak — men om elever får höra att de formativa livserfarenheter de undergår eller nyligen undergått inte höll måttet och att de därför inte kan väntas prestera det samhället önskar av dem lär det inte locka dem till fortsatt dialog med dem som beklagar bristen på tramporgel och klasslärare.

Var nämns eleverna? Ett par exempel: fortsatt sjunkande resultat eller Kunskaperna … har dessutom fallit från en ”internationell toppnivå” … Tappet är alltså ännu mer dramatiskt ….

Att alienera en ungdomsgeneration genom att tala om dem som material att utbilda (och att betona att den innevarande generationen mest består av sekunda vara), inte till dem — det är inte ett sätt att vinna framtidens röst. Så gör man en viktig debatt irrelevant för dem det mest berör!

Rent generellt vore en mer ödmjuk och inklusiv ton gentemot dem som idag skapar sin och vår gemensamma framtid — och som förväntas stå för pensionerna för dem som idag pratar i katedrar och talarstolar! Det kunde vara på sin plats med en del berömmande ord om den otvetydiga resiliens ungdomsgenerationen uppvisar, som trots den misslyckade skolform de genomgått ändå mäktar med att uppvisa kreativitet, framtidstro och arbetslust!


Energidrycker, miniskidor och nymormonism

26/01/2010

Många föräldrar är oroliga för sina barn, i synnerhet om barnen beter sig ohyfsat eller obegripligt, gillar saker som är skräniga och jobbiga, eller tar risker som föräldragenerationen tycker är onödiga.

Den oron kan ta sig många olika uttryck. I min barndom i sjuttiotalets Saltsjö-Boo lyckades Hem och Skola förbjuda miniskidor och Pop Rocks, en sorts godis med inbyggd kolsyra. I båda fallen med en sorts icke underbyggda kvasivetenskapliga argument: “kolsyrebubblorna skadar slemhinnorna i halsen” och “miniskidor leder till frakturer”.

Idag finns åter miniskidor i butikerna. Avkomman är inte imponerad, inte ens när jag berättar att de en gång i tiden var förbjudna. Idag fokuserar Hem och Skola på nya faror: energidrycker. Energidrycker innehåller som en marknadsföringsgimmick taurin, en kroppsegen aminosyra, men den främsta effekten kommer av att de är koffeinhaltiga. Ungdomar dricker energidrycker för att de piggar upp (ungefär samma koffeinhalt som en kopp espresso) och för att det retar föräldrar.

Säkert som amen i kyrkan kommer rop på förbud med samma sorts kvasivetenskapliga motivering som fick Centralkonditoriet sluta sälja Pop Rocks: “…kan … vara…” “… anses ha lett tilll …”“… kan leda till… “ “…menar viss expertis…” “… farlig nivå …” “… plötslig död …”.

Visst, tjå, ditt födelsmärke kan vara cancer. Och mormoner dricker inte kaffe men har kul ändå.


Vargar i politiken

05/01/2010

(denna text publicerades ursprungligen på http://www.liberati.se)

Det kan inte gärna undgått någon att den gångna helgen bjudit på vargjakt, laglig sådan för första gången på länge.

Vargjakt har varit en het politisk fråga länge och rapporteringen från årets vargjakt har fört upp den på agendan för hela befolkningen istället för att endast beröra de i frågan mest engagerade: stämningarna spänner över hela fältet, från att “Vargen är ett stolt djur och ska få leva fritt” och “Det finns plats för både vargar och människor i Sverige” till “Vargen är ett skitdjur, en farlig hund helt enkelt. Ser jag en farlig hund skjuter jag den”. Årets lagliga vargjakt – som förmodligen inte är mycket större än tjuvjakten brukar vara – balanseras delvis av lite svårgenomförbara utfästelser att plantera ut ett tjugotal nya vargar från andra delar av världen för att förstärka den förment svaga svenska vargstammen.

I vår strävan att reda ut vad sverigedemokraterna anser om andra politiska frågor än dem de brukar vilja diskutera undrar vi nu:

  1. Vad anser sverigedemokraterna om vargjakten? Bör den fortgå som årets jakt? (Tidigare har sverigedemokraterna ansett att skyddsjakten på varg bör utökas. Blev det rätt, det här?)
  2. Vad anser sverigedemokraterna om inplantering av främmande vargar för att förstärka den svaga svenska vargstammen?

”bara derivata och integralanalys”

09/12/2009

(denna text publicerades ursprungligen på http://www.liberati.se)

En professor i pedagogik tycker till om ett förslag av skolministern att skärpa kraven på matematikkunskaper hos lärare även i småskolan. Enligt dagspressen … välkomnar han de nya kraven på blivande lärare under förutsättning att det inte bara innebär att de själva ska fördjupa sig i ”derivata och integralanalyser”.

Så mer kunskaper är bra, förutsatt det är kunskaper i hans eget läroämne: … om det handlar om hur de ska lära ut då är Jan Björklund och jag i samma klubb. Det är utmärkt.

Skrutt vore det väl om inte en professor förespråkade djupare kunskaper i sitt eget ämne, men de av oss som studerat matematik på högskolenivå i samma sal som lärarstudenterna tycker nog alla att lite fler derivator och integraler vore på sin plats innan de släpptes ut i klassrummen.