Spelindustrins existens ett misslyckande för skolan

16/12/2008

Spelutredningen lades fram i dagarna vilket rapporteras på flera ställen i dagspressen. Den har många kontroversiella drag, bland annat förslaget att inhemskt hasardspel (för det är spel om pengar det handlar om, inte kul saker i allmänhet) skall skyddas från konkurrens genom nätcensur.

Dagspressendiskuterar och rapporterar också om studier som indikerar den svenska skolans stadigt relativt andra länder sjunkande prestationsförmåga, särskilt när det gäller matematikstudier.

Matematikkompetens är förstås lättare att testa än de flesta andra skolämnen. Men oavsett testresultat är ju förstås det viktigaste hur eleverna reder sig i världen när de fått sin examen. Matematikämnets relevans för framtida framgångar är för de flesta elever högst indirekt.

Men det är ett givet tecken på brister i undervisningen om en enda skolelev satsar pengar på hasardspel och lotterier av det enklare slaget – av de slag som erbjuds av de befintliga lotterierna. Varje satsad slant på penninglotterier, Lotto och jämförbara turspel är kvitton på hur matematikläraren misslyckats.


Varför betyg? Och varför överklaga?

01/12/2008

Det låter snyggt och rättsäkert att låta elever överklaga betyg – som rapporteras i nätpressen och dagspressen idag. Och alla har vi råkat ut för orättvisa bedömningar. Problemet med förslaget är dock att det sammanblandar betygens tre var för sig viktiga funktioner:

  1. Feedbackkanal till eleven om hur arbetet i skolan fortgår (där ingen överklagan är relevant)
  2. Feedbackkanal till hemmet om hur arbetet i skolan fortgår (där eleven bör kunna sköta randinformationen vid köksbordet utan hjälp av överklagan)
  3. Urvalsinstrument till högre utbildning (där överklagan givetvis är genomviktig och förstås helst borde skötas av det mottagande lärosätet snarare än en ny bedömning av skolan i fråga)

Och det är givetvis olyckligt att de blandas samman i samma instrument. Helst borde de hållas helt separata. Det har jag argumenterat för förut på denna blogg (som mer och mer blir en blogg, egentligen, fast den inte var avsedd bli det).

Dessutom är det synd om elever hamnar i en rättighetsdiskurs gentemot läraren. Det bör vara kul och lustfyllt att lära: det blir inte bättre om det omformas till ett gräl om bedömningen i motsats till innehållet i lärandet. Men att Björklund är skeptisk är förmodligen inte grundat på viljan att föra in kunskapslust i skolan – utan snarare för en enkelspårig oro för att undergräva katederns auktoritet.

Andra tycker också till om , , , , , ,


Utbildning eller certifiering?

23/05/2008

Ska lärare bedöma, döma, välja ut till högre utbildning? Ska de ge feedback överhuvudtaget? Vad är lärarrollen?

Ett förslag från utredaren Ullenhag läcks i förväg både här och där – enligt dagspressen kommer endast behöriga lärare få ge betyg. Det kommer att leda till förutsägbara reaktioner från förutsägbara parter.

Själv kan jag ge ett exempel på en förutsägbar reaktion: den bästa läraren jag haft och som har en icke föraktlig del av ansvaret till att jag hamnat där jag hamnat i förvärvslivet var ingalunda behörig. Tack Stig Hallberg för att du lärde mig räkna!
Det är vanligt att det är så, vilket också dagspressen noterar.

Men förslaget sätter fingret på en viktig distinktion mellan roller läraren måste anta – och en som vi kommer behöva ta ställning tid snart! Samhället vill inte utföra alla tjänster befolkningen har intresse av, vare sig det handlar om gatsopning, tunnelbanedrift … eller utbildning. Någon entreprenör får sköta driften.

Men certifiering av tjänster och översyn ska skötas offentligt. Förslaget är rimligt just på det sättet: gå kurser var du vill, spela roll om läraren är behörig eller ej, bara man kommer överens med vederbörande – kom sen till den offentligcertifierade inspektören för att examineras och för att få dina utbildningsbevis. Jag hoppas verkligen universiteten rör sig i den riktningen – kända som de är för att vara kassa på pedagogik men duktiga på examination.

Det kan leda till att betyg som sätts av lärare mer kan förstås som uppmuntran och feedback och att urvalsinstrumenten är externa – det kan leda till större solidaritet och samhörigetskänsla mellan kateder och skolbänk inför ett gemensamt yttre mål! Denna blogg har skrivit om det här förut.

Frigör läraren från den betungande urvalsrollen, men uppmuntra feedback! Läraren bör få ge massa betyg: det är bra för läraren, eleven och elevens föräldrar. Men alla andra ska strunta i dem!

Taggar på bloggar.se:, , , ,


Lärare ur eliten, ja tack!

29/02/2008

En insändare i boulevardpressen beklagar sig över den senaste stats-TV-producerade dokusåpan. Med rätta, såvitt jag kan bedöma, kritiserar skribenten, själv lärare, den kvasipedagogiska TV-serien ”Klass 9a” för sina orealistiska utgångspunkter och varnar för att dra för långtgående slutsatser av det ovetenskapliga experimentet serien grundar sig i. Så långt inte så intressant.

Sen skriver han

”Lärarna ska rekryteras ur eliten”, lyder rubriken på en ledare i SvD den 17 februari. Vilka signaler till samhället skickar ett sådant tänkande?

Eller vill vi ha ett samhälle som tillåter människor att misslyckas, men som gärna citerar Samuel Beckett: ”…det spelar ingen roll. Försök igen! Misslyckas igen! Misslyckas bättre!”

Vilka signaler? Jo tack, alldeles utmärkta. Som trebarnsfar måste jag understryka att lärarrollen inte är till för att tillåta lärare misslyckas utan för att befordra glada barn bli visa vuxna.

Ge lärarna förtroende att lägga upp undervisningen efter eget huvud, utan alltför många pekpinnar från politiker och tjänstemän! Låt tusen blommor blomma i skolornas klassrum!

Där har vi den sanna elitismen! Så lärare ska få hållas i fred? Nä, inga tusen blommor, tack. Jag kan säkert hitta på många tusen ogräsväxter som skribenten inte skulle vilja se rota sig i klassrummen och de elever han sett passera förbi.

Skolan är för barnen, inte för lärarna.