om ett inte så bra sätt att uppfostra folk på

06/09/2013

Igår begick jag ett utvecklingssamtal tillsammans med en av sönerna och hans mentor, vilket betyder ungefär samma sak som klassföreståndare. Mentorn verkar klok och vettig på många sätt.

Hon hade ett litet nål med texten ”Fuck Våld”.

Det retade mig. Ganska mycket. Så mycket att det distraherade mig lite under samtalet.

Jag tyckte illa om:

  1. Det självklart självupptagna att förutsätta att hon har rätt att använda det som säkert många föräldrar tycker är fult språk i skolsalen. Mindre viktigt egentligen, men lite oartigt. Jag själv tycker artighet är överskattat, men i det här fallet är hon i en maktposition.
  2. Språkblandning. (Även om jag ofta blandar språk själv. Men jag är lite känslig för att göra det i skrift. Det är nog ett utslag av allmän konservatism).
  3. Att använda sex som svordom. Fuck och knulla borde associeras med bra saker, inte förolämpningar. Vår kultursfär har traditionellt använt avföring och religiösa referenser som onda ord – jag föredrar det.
  4. Att bemöta våldsamheter med förolämpningar. Jag vill inte att mina barns pedagoger har den ansatsen för att leda barnen rätt.

Det var nästan så att jag kände för att säga till.


Försvara svenskan genom att undertrycka engelskan?

20/11/2009

Idag skriver några av det svenskspråkiga kulturetablissemangets viktigaste högdjur en debattartikel om tidigare språkundervisning i skolan: engelska, är det föreslaget, skulle göras obligatoriskt redan från första klass. (Ett stort antal om inte ett flertal skolor har redan engelska från första klass – förslaget skulle göra det obligatoriskt.)

Hm. Samtidigt som denna jag inte annat kan än hålla med om att engelskans status är för hög förstår jag inte varför inte barn skulle få undervisning i ett ämne de verkligen vill lära sig. Engelskan är en av de populäraste skolämnena! Att inte utnyttja barnens vilja lära sig nytt vore väl dumt?

”Om tidig inlärning vore utslagsgivande, borde naturligtvis engelska göras obligatoriskt i förskolan. Men inlärningen av ett främmande språk fungerar bäst, om den sker med grund i modersmålet (eller det starkaste språket).” skriver språkförsvarskåren. Tror de inte att undervisningen har någon funktion de första åren? Eller att den rentav är skadlig? Om våra barn har dålig språklig självkänsla – ska den stärkas genom att engelskan väntas med?

Poängen är väl att det kanske inte är så att språk behöver göras till just ”främmande” som introduceras separat så småningom. Engelskan är så närvarande idag att undervisning i ämnet från skolans sida måste göras väldigt annorlunda än mer exotiska språk – sådana som tyska och spanska, t ex!


Svenska talar vi i Sverige

18/03/2008

Det är lätt att tolka dagens tillkännagivande återgivet i dagspressen både här och där, både en och en annan gång som nattstånden nationalism, som ett sätt att göra nyanlända svenskar obekväma, eller rent allmän kulturkonservatism. Säkert är att de av oss som är nattståndna nationalister, främlingsfientliga och kulturkonservativa kommer att hylla den nu föreslagna språklagen.

I Förenta staterna har debatten rasat länge om huruvida engelskan skall göras till offentligt språk. De progressiva krafterna tenderar avfärda argumenten som just nationalistiska och människofientliga och frågan har mycket riktigt kapats av lobbyorganisationer som inte så mycket värnar engelskans ganska så ohotade roll utan snarare vill slänga ut nyanlända ur landet.

Så det är lätt att se det här förslaget som ett till slag mot dem som ligger, ett exempel på hur statsmakterna bakar in sina fingrar där de inte behövs och ett exempel på ful hundvisslepolitik för att hålla rent högerut. Och därigenom något för varje sann progressiv och varje sann liberal att motarbeta. Men det är fel.

Det vore mycket olyckligt om en viktig fråga om svenskans roll kapades till att bli en signalfråga för dem som vill stänga gränserna och byta pasta mot kroppkakor. Det är en viktig humanistisk insats att explicitgöra att i Sverige talar vi svenska. Att låtsas om att det skulle kunna vara möjligt att klara sig Sverige utan att kunna förstå och tala svenska är ett sätt att osynliggöra dem som inte kan, att bekvämliggöra främlingsfientlighet, att legitimera kulturkrocksknasbollar och att göra folk illa med falsk humanism.

19 pm 8/6/07

I Sverige behövs svenska. Bristande språkkunskaper är den enskilt viktigaste faktorn som hindrar invandrare att bygga sig en plats i landet. Och har vi väl gjort klart att svenskan behövs måste vi också tillhandahålla svenskundervisning och stöd till dem som så behöver.

De hörbaraste fnysningarna och minst genomtänkta språkkapitulationerna kommer dock höras från det mest internationaliserade skiktet bland svenskarna. ”Kan själv” kommer de att säga, och avböja tolkhjälp. ”Mitt arbetsspråk är engelska, så är det i hela koncernen”, kommer de att säga, och själv stansa in årsrapporten. ”Svenskan är provinsiell”, kommer de att säga, och sätta sina barn i engelskspråkiga lågstadieskolor.

Men det är upprörande, ynkligt och genant att företagsledare och forskare anser att de inte kan beskriva sin gärning på sitt eget och omgivningens språk. Kan de inte det borde de inte ha ledande befattning: för att kunna leda arbete måste man kunna kommunicera. Det är fegt att hävda att man inte kan.

Det är nästan lika upprörande att de tror de kan skriva njutbar engelska under tidspress. De texter som produceras på engelska i svenska företag och i svenska organisationer är läsliga men inte mer och borde aldrig tillåtas ingå i programförklaringar och officiella mer beständiga dokument. Det är pinsamt att tro att man kan.

För att skriva om någonting första gången på svenska måste skribenten mynta terminologi. Det är en icke-trivial intellektuell insats som kräver ämneskunskap, självkänsla och ett visst mått av kreativitet. Det är ett krav vi bör ställa på många fler: beskriv det du gör på ditt första språk. Och om inte texten håller måttet redigerar vi den, med professionell hjälp tills den fungerar.

Och ska här sägas eller skrivas något på utländska språk ska det rutinmässigt anlitas tolkar, översättare och språkkonsulter för slutgranskning.

För just nu glider det internationella skiktets språk från att vara svenska till att bli gubbengelska. Trust me, I’m Swedish.

Taggar på bloggar.se:, , , ,


City? Varför inte stad?

02/03/2008

I dagarna är Gaza sorgligt aktuellt i nyhetsmedierna. Men varför handlar nyheterna om ”Gaza City” och inte ”Gaza stad”?

DN skriver ibland om ”staden Gaza”, men inte alltid; SvD är konsekvent och skriver alltid ”Gaza City” (när de nämner tätorten, vill säga). På de lokala språken i området heter staden bara Gaza, vilket förstås kan leda till situationer när det oklart huruvida det är staden eller området det handlar om – när det ska betonas att det är tätorten det handlar om säger mina informanter att det refereras till just ”staden Gaza”. På det språk som råkar användas, arabiska eller hebreiska.

Resebyråerna hamnar ofta i samma beråd – men har valt en annan lösning. I katalogerna används konsekvent ”stad” – till exempel i Samos stad som är en av orterna på ön Samos.

Det finns andra liknande fall. Mexico City, skriver och säger vi. Och Guatemala City, Panama City och Kuwait City. (Däremot Kapstaden!) Ingen använder det engelska ordledet på de lokala språken. Det kanske är mycket begärt att vi ska använda spansk eller arabisk terminologi för tätorter för svenska (kanske, skriver jag, för egentligen tycker jag nog vi kunde lära oss säga Ciudad eller Medina lika väl som City) men inte behöver vi väl använda ett engelskt ord när vi kan skriva och säga ”stad”? Det har ju redan resebyråerna visat att vi kan förstå?

Enkannerligen som ”city” redan på svenska betyder någonting annat, nämligen det som på engelska brukar kallas downtown. ”Stockholm City” betyder på svenska inte ”Stockholms stad” utan ”affärscentrum i Stockholm”.


Ersätt svenska med engelska

06/06/2002

Då och då får man höra något i stil med det följande (det här är ett äkta exempel från en tekniklista jag varit medlem på):

"Förbjud svenska språket i skolorna på samma sätt som man förr undertryckte samiskan. Då kan den kommande generation slå sig fram med perfekt engelska i en ny skön värld med mobila tjänster."

Jag svarade den gången:

det där var ett sällsynt puckat inlägg. jag vaskar fram fyra presuppositioner ur den som var och en för sig är värda att fundera på:

  • a) det har ju gått bra för samer och tornedalingar tack vare språkligt förtryck.
  • b) indisk och nigeriansk engelska är stora schlagrar i världen.
  • c) det är bara engelskt innehåll som behövs i mobila tjänster.
  • d) att kunna svenska väl är ett hinder för att lära sig engelska väl.