Språklag i sport

27/08/2008

Damgolfen går nu i bräschen för en språkregel. För att få tävla i vad som uppges vara den viktigaste tävlingen måste spelarna vara konversanta i engelska uppger den stora draken.

Man skulle kunna förledas tro det handlar om förtäckta handelshinder – att hindra utrikiska hungriga spelare från att ta platser från inhemska spelare. Men nä, det är inte så. Det är sponsorerna golforganisationen månar om. Spelarna måste vara ”… great performers on and off the course, and being able to communicate effectively with sponsors and fans is a big part of this.” Sponsorerna först, tittarna sen.

Taggar på bloggar.se:, ,


Svenska talar vi i Sverige

18/03/2008

Det är lätt att tolka dagens tillkännagivande återgivet i dagspressen både här och där, både en och en annan gång som nattstånden nationalism, som ett sätt att göra nyanlända svenskar obekväma, eller rent allmän kulturkonservatism. Säkert är att de av oss som är nattståndna nationalister, främlingsfientliga och kulturkonservativa kommer att hylla den nu föreslagna språklagen.

I Förenta staterna har debatten rasat länge om huruvida engelskan skall göras till offentligt språk. De progressiva krafterna tenderar avfärda argumenten som just nationalistiska och människofientliga och frågan har mycket riktigt kapats av lobbyorganisationer som inte så mycket värnar engelskans ganska så ohotade roll utan snarare vill slänga ut nyanlända ur landet.

Så det är lätt att se det här förslaget som ett till slag mot dem som ligger, ett exempel på hur statsmakterna bakar in sina fingrar där de inte behövs och ett exempel på ful hundvisslepolitik för att hålla rent högerut. Och därigenom något för varje sann progressiv och varje sann liberal att motarbeta. Men det är fel.

Det vore mycket olyckligt om en viktig fråga om svenskans roll kapades till att bli en signalfråga för dem som vill stänga gränserna och byta pasta mot kroppkakor. Det är en viktig humanistisk insats att explicitgöra att i Sverige talar vi svenska. Att låtsas om att det skulle kunna vara möjligt att klara sig Sverige utan att kunna förstå och tala svenska är ett sätt att osynliggöra dem som inte kan, att bekvämliggöra främlingsfientlighet, att legitimera kulturkrocksknasbollar och att göra folk illa med falsk humanism.

19 pm 8/6/07

I Sverige behövs svenska. Bristande språkkunskaper är den enskilt viktigaste faktorn som hindrar invandrare att bygga sig en plats i landet. Och har vi väl gjort klart att svenskan behövs måste vi också tillhandahålla svenskundervisning och stöd till dem som så behöver.

De hörbaraste fnysningarna och minst genomtänkta språkkapitulationerna kommer dock höras från det mest internationaliserade skiktet bland svenskarna. ”Kan själv” kommer de att säga, och avböja tolkhjälp. ”Mitt arbetsspråk är engelska, så är det i hela koncernen”, kommer de att säga, och själv stansa in årsrapporten. ”Svenskan är provinsiell”, kommer de att säga, och sätta sina barn i engelskspråkiga lågstadieskolor.

Men det är upprörande, ynkligt och genant att företagsledare och forskare anser att de inte kan beskriva sin gärning på sitt eget och omgivningens språk. Kan de inte det borde de inte ha ledande befattning: för att kunna leda arbete måste man kunna kommunicera. Det är fegt att hävda att man inte kan.

Det är nästan lika upprörande att de tror de kan skriva njutbar engelska under tidspress. De texter som produceras på engelska i svenska företag och i svenska organisationer är läsliga men inte mer och borde aldrig tillåtas ingå i programförklaringar och officiella mer beständiga dokument. Det är pinsamt att tro att man kan.

För att skriva om någonting första gången på svenska måste skribenten mynta terminologi. Det är en icke-trivial intellektuell insats som kräver ämneskunskap, självkänsla och ett visst mått av kreativitet. Det är ett krav vi bör ställa på många fler: beskriv det du gör på ditt första språk. Och om inte texten håller måttet redigerar vi den, med professionell hjälp tills den fungerar.

Och ska här sägas eller skrivas något på utländska språk ska det rutinmässigt anlitas tolkar, översättare och språkkonsulter för slutgranskning.

För just nu glider det internationella skiktets språk från att vara svenska till att bli gubbengelska. Trust me, I’m Swedish.

Taggar på bloggar.se:, , , ,


Språklig normalisering – vem har tummen i vems öga?

17/02/2008

I många delar av världen både långt borta och i närområdet finns det språkliga trätor som gör livet svårt för folks vardag.

I Katalonien föredrar överheten om folk använder katalanska, så till den grad att det är påbjudet att butiker och offentliga inrättningar skyltar på katalanska istället för den för omvärlden mer bekanta kastilianska spanskan.

I Gamla Stan i Barcelona fann jag nedanstående pappersbutik som med butikens egna medel, med limpapper och spritpennor, skyltat om från ena språket till det andra. Först tänkte jag att det var en nöjd och lycklig katalan som äntligen fått rätt att använda sitt eget språk på skylten. Men sen tänkte jag lite till och funderar nu på om det är så att butiksinnehavarna (som verkar vara ett lite till åren kommet par) protesterar mot den lingvistiska normaliseringen (jo, det är så det heter här) genom att inte permanent förändra skylten.

papeteria.jpg

En gläjdeyttring? En spark uppåt mot de nya makthavarna? En spark bakåt mot de forna diktatorerna? Jag passerar skylten varje dag och får nog fundera vidare själv – för att fråga i butiken, det törs jag inte.


Vem äger svenskan?

03/05/2006

Klassperspektiv i all ära, men rubrikens fråga – ”Vem som äger svenskan?” – är ännu obesvarad i de senaste veckornas spretiga debatt om hemspråksundervisning, blattesvenska, litteratur i skolan och kulturell enögdhet. Och i synnerhet är det ett perspektiv som saknas – de omedelbart berördas.

Språket är ett verktyg för mänsklig kommunikation. Det är inte automatiskt medfött: vi har arbetat många år med att tillägna oss det talade språket och ännu många fler för att lära oss det skrivna. Det är lätt att glömma hur stora ansträngningar det innebar. I synnerhet är det lätt att glömma för dem av oss som läser och skriver till vardags och som tror att skrivet språk är ett naturligt kommunikationsmedel. Det är inte lätt att lära sig språk! Inte ens sitt eget, för språket är aldrig ens eget ägandes egna – det är ett socialt verktyg, inte en fråga för individen ensam.

Varför går då mer än hälften av de skolbarn som har rätt till det i hemspråksundervisning – utanför skoltid, frivilligt? Den kunskapstörsten borde värma vilken som helst litteraturprofessors hjärta! Det är ett gott betyg på utbildningens kvalitet och på långsiktigheten i den instrumentella kalkyl skolbarnen gör varje vecka när de vandrar iväg till kurdiskan, grekiskan, eller samiskan efter skolan. De vill göra en extra intellektuell ansträngning för att lära sig tala och skriva sina föräldrars språk bättre – språk som vore helt irrelevanta om den integrationspolitiska smältdegeln vore sann och riktig!

För medan forskning om tvåspråkighet eller flerspråkighet i skolundervisning kan ha sina inre metodologiska stridigheter, är ett par saker otvetydigt sanna:

  1. i det långa loppet är det bra att kunna flera språk;
  2. på kort sikt är det besvärligt att ha mycket att göra;
  3. det är inte skadligt att lära sig flera språk samtidigt – det kan till och med vara gynnsamt för språkinlärningen.

Allt det här vet de tvåspråkiga barnen. Jag vet, för jag var själv en, och jag har tre egna tvåspråkiga barn.

Men det vet inte enspråkigt uppvuxna debattörer på kultursidorna. Det finns ingen motsättning mellan att lära sig ett annat hemspråk än svenska och att lära sig svenska – vare sig det rör sig Runebergs, Diktonius och Topelius svenska eller Dogges, Timbuktus och Kotsinas. Den som tror sig se en sådan motsättning har råkat ut för en populistisk och kulturcentrisk hägring.

Intressantare än att debattera hallucinationens verklighet och grunder är att fråga sig hur barnen kan uppmuntras i sitt lärande. Hur kan undervisningsetablissemanget bäst uppmuntra språkinlärning? Varför inte börja med att i slutbetyget räkna hemspråk som likvärdigt de vanligare skolspråken?

3 maj, 2006

Andra tycker säkert nåt om , , ,


Ersätt svenska med engelska

06/06/2002

Då och då får man höra något i stil med det följande (det här är ett äkta exempel från en tekniklista jag varit medlem på):

"Förbjud svenska språket i skolorna på samma sätt som man förr undertryckte samiskan. Då kan den kommande generation slå sig fram med perfekt engelska i en ny skön värld med mobila tjänster."

Jag svarade den gången:

det där var ett sällsynt puckat inlägg. jag vaskar fram fyra presuppositioner ur den som var och en för sig är värda att fundera på:

  • a) det har ju gått bra för samer och tornedalingar tack vare språkligt förtryck.
  • b) indisk och nigeriansk engelska är stora schlagrar i världen.
  • c) det är bara engelskt innehåll som behövs i mobila tjänster.
  • d) att kunna svenska väl är ett hinder för att lära sig engelska väl.