utlänning som utlänning

Att vår flyktingpolitik är oförsvarbar och skändlig och en stor orsak till skam för varje person som möter resultaten av den behöver påpekas, ständigt. Osedvanligt tydligt berättar just nu Röd Press om saken. Bra! Hoppas många läser inlägget!

Men det är så skadligt för den saken att Röd Press väljer att blanda samman arbetskraftinvandring i samma soppa. Där tycker nu jag och Röd Press helt olika om sakfrågan, men oavsett våra olika åsikter (där jag anser att folk ska utan restriktioner få söka sin lycka varhelst de vill och Röd Press gissningsvis anser att folk ska få byta arbets- och bostadsort under ordnade former efter att någon sakkunnig med översikt över samhällssituationen i stort har synat behov och skyddsnät ordentligt) så är det olika frågor.

Att alltid behandla varje utlänning som just en utlänning, oavsett om det är en av nöd darrande flykting som behöver hjälp eller en förhoppningsfull invandrare med ränseln på ryggen som behöver möjligheter och är beredd att anta utmaningar på studs är förklenande mot de individer som behöver välkomnas när de kommer, förminskar de behov flyktingen har och hjälper surmulna taxichaufförer (ja, jag for med en sådan idag) fortsatt knyta näven i fickan över folk de inte vill ha som grannar.

Jag är glad över varje försök att punktera den offentliga självtillräckligheten över vår förmenta hjälpsamhet och givmildhet, och äcklas av att det verkligen finns folk som hellre håller dörren stängd än öppen för nödlidande. Just därför är det viktigt att göra skillnad på vad människor som kommer hit behöver.

Arbetskraftinvandring är inte flyktingpolitik. Den som påstår det förstör samtalet i en viktig fråga.

Inrikespass

En gång i tiden berättades det om det fasansfulla Sovjetunionen och dess förtryck av sina medborgare. En av de exempel på förtryckets mekanismer var inrikespasset: ett pass för att resa inom riket! Förfärligt!

I Sverige infördes inrikespass 1555 och avskaffades 1860. Men nu krävs åter ID-kort för att kunna resa på tåget. För att öka våra resenärers trygghet. Har alla spärrar släppt?

Vi och dom

Häromdagen satt jag med min kollega teknologen på torget Jamal el Fna i Marrakech och åt en mycket god middag. Samtalet kom att röra sig om invandring och migration – det föll sig naturligt, där vi satt.

Min kollega teknologen, en i stora drag helt och alltigenom liberal filur, var bekymrad. ”Vi måste på något sätt styra och hålla koll på invandringen.”. Mitt problem var och är med ”vi” i hans yttrande. Vilka ”vi” pratar han om? Att jag är inte på samma sida som allsköns mörkermän, det vet jag och alla andra redan. Men jag är inte heller på samma sida som Ebba Witt Brattström, (som genom sin tjänst på Södertörns högskola anser sig sett hur illa invandrarungdomar far av att få undervisning i sitt hemspråk), som en Kalle Larsson (som sprattlar emot arbetskraftinvandring), som en Sven-Erik Österberg (vill ha ”… ordning och reda”), som en Wanja Lundby Welin (som känner ”oro för att det ska bli fritt fram att bara komma hit och söka jobb ett par månader”). Jag har själv bott i andra länder i omgångar, några längre några kortare. Jag har inte direkt riskerat så mycket: jag är född om inte med guldsked så åtminstone med silversked i munnen, jag har haft goda förutsättningar att klara mitt uppehälle, jag har haft en trygg hamn att återvända till. Vilket jag också gjort – här sitter jag i min lägenhet i Hammarby Sjöstad och kan se tillbaka på spännande kulturella upplevelser. Men för många migranter är verkligheten svårare än så.

Jag har den största respekt och ett litet stygn av avund för den som sätter sin framtid i spel genom att byta kulturområde, genom att flytta till en plats där de tror sig kunna få ett drägligare, bättre, tryggare, rikare liv och som ofta gör det utan det skyddsnät vi här i Norden kan ta för givet. Det är på deras sida jag vill stå. Det är de som är ”vi” med mig. Inte gruppegoistiska fackpampar, låtsasproletära salongssocialister och högborgerliga salongsliberaler. Den som vill bo nånstans och söka sin utkomst där ska få göra det. Att ens tänka tanken på att en myndighet av något slag skulle ha rätt ha en åsikt i frågan är … alltigenom bisarr.

Taggar på bloggar.se:invandring, vi och dom, migration

Migration och rikedom

Tim Hartford, känd som ”the undercover economist” visar en snygg uträkning i en krönika. Om en polack som tjänar 10 000 euro i Polen (över medel) flyttar till Storbritannien till ett jobb där han tjänar 15 000 pund (under medel) så sänker han medelinkomsten i båda länderna: Polen förlorar en höginkomsttagare och Storbritannien får en låginkomsttagare. Men han själv har blivit rikare, och därigenom hela världen. Vem räknar med det, i debatt om ”ekonomiska flyktingar”?

Taggar på bloggar.se:migration, rikedom, invandring, fattigdom

Hänsynslöshet, oro, och ordning och reda

”Det är hänsynslöst och ologiskt”, avslutar Kalle Larsson, citerad i dagspressen att släppa in folk i landet utan att först se till att de papperslösa i landet får uppehållstillstånd. Hänsynslöshet är det svårt att se i detta, en av de första humanistiska förslagen från den nuvarande regeringen. Men hänsynslöshet tolkas förstås i en politisk mening här.

”Det handlar i grunden om respekt för dem som redan är här. Det vi vill ha är ordning och reda”, säger Sven-Erik Österberg i samma artikel. Stabilitet framför förändring. Har vi hört det förut?

”- Vi känner dock oro för att det ska bli fritt fram att bara komma hit och söka jobb ett par månader. Vi tror att enskilda personer då kan hamna i en ganska utsatt position, med sänkta villkor som följd”, säger Wanja Lundby-Wedin, citerad i en annan artikel. Att frihet att ”bara komma hit” utan myndighetstillstånd är oroväckande … ? Den attityden är oroväckande i sig. Huga.